en politisk såpa kapitel 28-29

Kapitel 28

Nu skulle det äntligen ske nu skulle Benny få betala för det han gjort. Hon gick fram till telefonen hon tvekade skulle hon våga göra det hon tänkt på. Efter en stunds tvekande tog hon mod till sig och lyfte telefonen och slog numret till polisen hon hörde hur signalerna gick fram efter en stund så lyftes telefon i andra ändan, hon talade om vem hon var och varför hon ringde hon berättade att hon varit på tunnelbane stationen i gamla stan och att hon observerat en man som verkade vara skum och att hon såg att denna man gick fram till en annan man på perrongen och sett hur denna person knuffat ner man på spåret när tåget kom. Hon beskrev hur personen såg ut som hade knuffat ner personen på spåret. Polisen hon pratade med hade sagt till henne att ett vittne sett en kvinna bakom den mannen som blev nerknuffad på spåret. Eva kände hur pulsen ökade och så sa hon snabbt.
- Vittnet måste ha sett fel för den jag såg var inte någon kvinna.
Polisen hon pratade med hade svarat henne att dom skulle undersöka hennes tips, efter samtalet gick hon ut i köket och tog fram vodkan och hällde upp ett glas till sig sen gick hon in till tv-rummet och satte sig i fåtöljen hon kände sig mycket nöjd med att beskrivit Benny för polisen bara dom trodde på henne och gjorde dom det så skulle han försvinna för en längre tid.

Efter samtalet med Eva hade Benny lämnat sitt rum i gamla stan, han tyckte att Eva hade uppfört sig lustigt i telefon han hade också verkat både nervös och rädd det skulle inte förvåna honom om Eva låg bakom olyckan med Gösta men skulle hon gå så långtför om hon gjort det så var han också i fara för han visste att hon kunde hitta på vad som helst. Han gick ner mot slottskajen när han kom ner på skeppsbron stannade han och tvekade en stund han visste inte vad han skulle göra efter en viss tvekan vände han och gick mot norrbro han hade tänkt gå till centralen och äta en bit mat han gick i sina egna tankar och tänkte på vad Gösta råkat ut för det var nog ingen olycka när han kommit över norrbro svängde han av strömgatan och ökade takten för att gå till centralen för en bit mat.
Efter samtalet med Eva hade man diskuterat på polisen hur man skulle göra vittnet hade sett en kvinna, hon som ringt hade sagt att det var en man som hade knuffat ner mannen på spåret och hon hade låtit så övertygande, hon hade givit en bra beskrivning på mannen men även vittnet hade givit en bra beskrivning men dom var tveksamma efter en stunds diskussion beslutade dom att man skulle plocka in honom så dom lät signalementet gå ut till samtliga bilar. Av en tillfällighet befann sig en polisbil på strömgatan. Benny gick med raska steg men han kunde inte släppa tanken på Evas uppförande i telefonen det var något som inte stod rätt till med henne. När han var vid rosenbad såg han en polisbil som närmade sig han reflekterade inte så mycket över det. Poliserna hade sett honom och han passade in på beskrivningen dom fått så dom vände bilen och när dom var jämsides med honom stannade dom bilen en av poliserna klev ur bilen och gick fram till honom, han hade sett med förvåning på polisen när han hade beordrat honom att följa med.
- Vad är det frågan om? Undrade han förvånat.
- Du skall följa med oss för man vill prata med dig på stationen sa polisen
Benny följde med utan att protestera för han visste att han inget gjort, dom förde honom till polishuset på Kungsholmen när dom kom fram fördes han till ett rum och bad honom att sitta ner och vänta när dom lämnar honom såg han sig om rummet var snålt möblerat det bestod av ett bord och några stolar han satte sig ner på en av stolarna, började undra varför dom fört honom hit och vad som låg bakom det måste vara ett misstag. Han hade varit där en halvtimma när dörren öppnades, det kom in en kraftig man han pressenterade sig som kommissarie Liljeskog. Han satte sig bakom bordet sen såg han granskande på Benny hans blick var genomträngande han började känna sig illa till mods efter en stunds tystnad bröts tystnaden av Liljeskog.
- Du kanske vet varför du är här?
Benny såg på honom med förvåning och sa.
- Jag har ingen aning jag har inte gjort något det hela måste vara ett missta!
Liljeskog såg på honom en lång stund sen sa han
- Det får vi väl se sa han och slog på bandspelaren och fortsatte
- Vad var du någonstans mellan klockan tolv och tretton i går?
- Jag var hemma. Svarade Benny.
Liljeskog såg på honom med en genomträngande blick Benny började känna sig illa till mods
Efter en stund sa Liljeskog
- Kan du bevisa det att du var hemma vid den tiden?
- Det kan jag inte! Men varför undrar du det? sa Benny frågande.
Liljeskog såg på honom. Och sa
- Ett vittne har sett dej på tunnelbanestationen vid Gamla stan vittnet såg hur du knuffade en man framför tåget.
Benny ser med förvåning på Liljeskog och utbrister
- Jag har inte med det att göra jag är helt oskyldig.
Liljeskog spänner blicken i Benny och säger.
- Känner du den som blev knuffad?
Nu började han bli rädd och orolig han visste inte vad han skulle säga skulle han erkänna att han kände Gösta han tänkte vad hanskulle säga men det var lika bra att säga sanningen för dom skulle i alla fall få reda på att han kände Gösta.
- Ja jag kände honom men jag knuffade inte honom framför tåget för det hade jag ingen orsak till. sa han och fortsatte
- Vem har påstått att jag varit på stationen i Gamla stan?
- Vi kan inte röja vårat vittne men så mycket kan jag säga att den som såg dig gav oss en mycket bra beskrivning av dej så det är ingen tvekan av att du var där. Sa Liljeskog.
Benny protesterade men det hjälpte inte utan man beslutade om att häkta honom så han fördes till häktningsavdelningen.

Kapitel 29

Dagen efter Benny hade blivit häktad satt Gunnar och Eva i köket i sin lägenhet på Strandvägen. Hon satt och bläddrade i morgontidningen, rätt som det var gjorde hon ett glädje tjut. Gunnar såg upp på henne förvånat
- Vad är det? Sa han
Hon såg upp från tidningen hon hade suttit i andra tankar när hon bläddrat i tidningen, när hon läste om att dom häktat en misstänkt för händelsen på tunnelbane stationen i Gamla stan hade hon blivit upprymd för nu visste hon att Benny var borta ur leken för en längre tid.
- Det är inget! sa hon.
Gunnar såg på henne och sa
- Jag trodde att det var något efter som du gjorde ett glädje tjut.
Eva såg på honom och sa
- Jag satt i andra tankar är du nöjd nu?
- Visst är jag nöjd men att tjuta till så som du gjorde förvånade mig!
Hon såg på honom med en ilsken blick sen reste hon sig tjurigt och lämnade köket.
Han såg efter henne och tänkte värst vad hon tjurade till han tyckte att hon blivit så förändrad den senaste tiden, det hade blivit värre dom senaste veckorna kan det vara partiarbetet som satt sina spår eller har hon tröttnat på arbetet i partiet. Något är det
Benny hade efter ett par veckor släppts från häktet i brist på bevis, när han kom ut från häktet stannade han upp och tog ett djupt andetag han såg på klockan den visade tolv han såg sig om sen började han gå han tänkte söka upp Eva så han började gå mot partikansliet han gick och tänkte på vad han skulle säga till henne för han misstänkte att det var hon som låg bakom att polisen hade tagit honom. Han närmade sig partikansliet han kände hur hjärtat började bultade bröstet på honom, han började svettas. Han var rädd för Eva för han visste att hon var kapabel till allt och att hon inte skydde några medel. När han var framme vid kansliet stannade han upp framför ingången, stod en lång stund och tvekade efter en stunds tvekan tog han mod till sig och gick in
Samtidigt satt eva inne på sitt kontor och tänkte på det som hänt den senaste tiden, hon kände sig mycket säker när Benny var häktad för han hade inte en chans för han hade något alibi för tiden. Hon avbröts i sina tankar när dörren öppnades hon såg upp från skrivbordet och när hon såg vem som stod där blev hon först rädd sedan rasande och flög upp och skriker rasande.
- Vad gör du här sitter inte du i häktet??
Benny ser på henne med ett hån flin hon är alldeles röd i ansiktet av ilska och ögonen är svarta av hat hansäger i en spydig ton.
- Vad du ser skräckslagen ut du ser ut som du sett ett spöke!
Hon känner att hon inte kan behärska sig hon far upp från sin stol och rusar runt skrivbordet mot Benny och skriker desperat.
- Du skall inte vara här ditt eländige kryp sen riktar hon ett slag mot honom.
Han får tag i hennes arm och försöker stoppa henne men hon försöker sparka och klösa honom, han känner hur stark hon är så han har svårigheter att hålla fast henne.
Samtidigt kommer Gunnar in och ser tumultet, han stannar upp och såg förvånad sen rusar han fram och sliter lös Eva från Benny han ser rasande på honom och utropar ilsket
- Vad i helvete håller du på med?
- Det han du fråga Eva om säger Benny ilsket.
Eva utropar rasande
- Vad jag håller på med? Du kommer hit och försöker antasta mig.
Benny ser förvånat på Eva och vänder sig till Gunnar
- Du skall inte tro på vad hon säger hon bara ljuger hon har fått mig häktad för mord på Gösta det var hon som knuffade honom framför tåget på stationen i Gamla stan
Gunnar ser först på Benny sedan på Eva, han tänker visserligen har hon burit sig lustigt åt den sista tiden men mord det skulle hon aldrig göra.
Gunnar ser på Benny och utbrister
- Och det tror du att jag skall gå på du får nog komma med något annat.
Benny ser först på Eva och han ser hur hon ler segeraktigt. Benny känner hur ilskan kommer krypande hon tror att hon skall klara sig undan. Han vänder sig till Gunnar och säger
- Du får tro vad du vill.
Sedan berättade han hela historien från dagen hon vänt sig till honom och bad om hjälp och hennes samröre med Gösta och dom planer dom haft. Benny såg på Eva nu såg hon rädd ut. När Benny var klar så vände Gunnar sig till Eva han såg på henne en lång stund han kände chockad av det han hört efter en sa han
- Stämmer det de som Benny berättat?
Eva ser på Gunnar sedan på Benny hon kände hur hatet mot honom blir värre hon gör ett nytt försök att rusa på honom hon får tag i en brevöppnare i förbifarten när utfallet kommer får Gunnar tag i henne och hon försöker slita sig från honom men han håller ett stadigt grepp om henne, hon känner hur luften går ur henne hon orkar inte mer hon känner att hon förlorat sedan snyftar hon fram.
- Det var jag som knuffade Gösta framför tåget och kastade skulden på Benny. Sedan berättade hon hela historien om kontakten med Gösta och planerna att bli av med dom som varit emot henne och att hon hatat Bosse och Pia och gjorde allt för att skada dom och att Gösta krävt sjuttiofem tusen kronor för det han gjort mot Lena och efter som hon inte hade dom pengarna så blev hon tvungen att göra sig av med Gösta för att inte själv råka illa ut. När Gunnar hade hört hela berättelsen hade han gåt med tunga steg till telefonen och ringt polisen. När allt blivit känt och alla intriger kom fram blev det slutet för partiet medlemmarna flydde, Eva dömdes för mord men ansågs mentalt sjuk så i stället för fängelse fick hon psykes tvångs vård. Bosse lämnade politiken för alltid , Gunnar lämnade landet för pressen på honom blev för stor och det Demokratiska partiet blev ett minne blått

en politisk såpa kapitel 26-27

Kapitel 26

När hon kom till kansliet tog hon telefon och slog numret till Benny hon hörde hur signalerna gick fram det verkade som han inte var hemma hon tänkte ge upp när hon hörde telefon lyftes hemma hos Benny, han svarade. Hon hade undrat var han varit någonstans, han förklarade för henne att han varit bortrest han undrade vad hon ville, hon berättade att Gösta hade varit uppe på kansliet, han ville ha betalt för det han gjort och att hon bara hade några dagar kvar på sig att betala. Det blev tyst i telefon hon hörde hur han drog efter andan efter en stund säger han
- Vad har Gösta gjort?
- Han har saboterat Lenas bil så att hon hade krockat.
- Hur gick det för Lena klarade hon sig eller blev hon skadad?
- Hon hade tur att hon inte kom till skada.
- Då är väl du nöjd att Gösta skrämt henne. Säger han spydigt
- Nöjd!! Utropar hon ilsket. Och fortsätter
- Det är dit fel och du kommer att få stå till svars. Säger hon ilsket
Det blev tyst i telefonen hon hör hur Benny drar efter andan sen säger han
- Nu får du lugna ner dej lite.
- Lugna ner mej det kan du säga och fortsätter
- Varför anlitade du Gösta jag sa ju att ingen fick komma till skada.
- Men det kom ju ingen till skada . säger han
- Visst kom ingen till skada men det kunde ha slutat värre. Fräser hon
Han hörde att Eva var både ilsken och upprörd men vad skulle han göra gjort är gjort. Han hade tillslut undrat vad Eva ville honom hon hade då förklarat att hon ville ha Göstas telefon nummer för hon hade tänkt att göra upp om betalningen. Benny hade tvekat för han fick ju inte ge ut hans telefon nummer men hon hade stått på sig så efter en stund hade han gått med på det och gett henne hans nummer. Samtalet med Benny hade inte avslutas i någon vänskaplig ton hon var rasande på honom för att han hade blandat in Gösta över huvud taget , visst hade hon fått sin hämnd men hon tyckte det var lite grovt han gjort mot Lena men innerst inne så brydde hon sig inte om vad som hänt Lena men hon var rädd att hon skulle råka illa ut. Hon var glad att hon fått Göstas nummer så nu var det bara att planera nästa drag hon var desperat för hon visste att hon inte kunde få fram några pengar. Och någon hjälp från Benny kunde hon inte räkna med, när hon var klar med Gösta skulle hon ta i tur med Benny.
Hon gick fram och tillbaka på sitt rum, hon kände sig mycket orolig hon tänkte försöka få kontakt med Gösta men samtidigt var hon rädd för honom hon visste inte om hon vågade ringa honom. Hon tog mod till sig och slog numret, hon hörde hur signalerna gick fram hoppas att han är hemma tänkte hon efter några signaler svarade han. När hon hörde hans röst fick hon hjärtklappning. Hon hade tänkt lägga på men tog mod till sig och sa vem hon var. Han hade blivit irriterad på att hon ringt han hade frågat vem som hon fått hans nummer av, hon hade talat om att hon fått det av Benny sen förklarade hon för honom att hon ville träffa honom och göra upp han hade undrat vart dom skulle träffas. Hon tänkte efter en liten stund sen sa hon att dom kunde träffas på T-banan i gamla stan. Han hade tvekat men efter en stund kom dom överens att träffas där.

Kapitel 27

Efter samtalet gick hon ut en vända hon hade ingen ro i kroppen hon gick planlöst omkring, kände sig mycket nervös inför sammanträffandet med Gösta efter att hon gått omkring några timmar återvände hon till kansliet när hon kom dit mötte hon Gunnar han såg undrande på henne han tyckte att hon inte såg bra ut hon var blek hon såg sjuk ut.
- Vad är det är du sjuk? Undrade han.
Hon såg på honom och sa
- Det är inget fel på mig.
- Du ser inte bra ut har det hänt något? undrade han.
- Nej det har inte hänt något och jag är inte sjuk så sluta nu med dina frågor. Sa hon ilsket.
Sen vände hon på klacken och gick in på sitt rum hon slog igen dörren med en skräll. Han såg med förvåning på den stängda dörren efter en liten stund for dörren upp och hon kom ut såg på honom ilsket sen gick hon mot utgången, han såg med förvåning efter henne när hon gick ut han undrade vad som hänt han tyckte att Eva hade uppfört sig så konstigt dom senaste veckorna det var något som inte stod rätt till med henne det skulle inte förvåna mig om hon råkat i en svår knipa eller har hon något på gång tänkte han. När Eva kommit ut så började hon gå mot T-banan i Gamla stan hon hade ingen brådska hon gick i sina egna tankar , hon visste inte ifall hon vågade genomföra det hon tänkt, hon måste ta mod till sig för hon måste få bort Gösta det gällde han eller henne. Hon såg på klockan det var tjugo minuter tills hon skulle träffa honom hon gick omkring lite hon såg på klockan upprepade gånger. När hon närmade sig T- bane stationen tvekade hon lite hon hade lust att vända om men efter en stunds tvekan tog hon mod till sig och gick in på stationen hon såg på klockan nervöst det var fortfarande lite tid kvar hon såg sig om sen gick hon och löste en biljett innan hon gick ner till perrongen hon såg sig om igen hon kände hur hjärtat bultade, hon började svettas jag måste skärpa mig tänket hon det verkade inte som han kommit ännu när hon kommit ut på perrongen satte hon sig på en bänk det var inte så mycket folk som väntade på tåget. Hon kastade en blick mot ingången hon såg att Gösta kom han hade inte sett henne så han gick mot perrong kanten när han var framme såg han sig om, än hade han inte sett henne. Hon reste sig och började gå sakta mot honom. Bara han inte vänder sig om tänkte hon här hon var bakom honom hörde hon hur ett tåg var på ingående, hon kände hur hon började svettas nu eller aldrig tänkte hon när tåget var inpå dom vände sig Gösta om deras blickar möttes hon tog ett steg mot honom och gav honom en knuff han ramlade baklänges mot spåret hon såg skräcken i hans ögon hon hörde hans skrik när han ramlade ner på spåret framför tåget hon hörde hur föraren slog till bromsarna sen hördes en svag duns när tåget träffade Gösta och skriket tystnade, hon stirrade på tåget som stannat, hon kände att hon började må illa hon ville spy. Hon vände sig om och gick därifrån som i en dimma. Folk kom springande det rådde stor förvirring på perrongen. Hon sprang ut från stationen i panik när hon kom ut stannade hon upp hon kände sig knäsvag, hon mådde illa och hjärtat slog kraftigt hon stod en stund och drog in den friska luften sen började hon att gå mot kansliet hon hörde på avstånd sirener hon blev rädd och började att småspringa. Efter en stund stannade hon upp och hämtade andan och tänkte på det som hon gjort hon tänkte håller jag på att tappa förståndet eller vad är det med mej hon kände att hon inte orkade att gå upp till kansliet så hon började gå mot Strandvägen, hon vågade inte hämta bilen för hon var för nervös för att köra. När hon kom hem gick hon och hällde upp ett glas vodka som hon svepte, hon kände hur illamåendet kom över henne igen hon rusade ut på toaletten och spydde. Hon var genomsvett när hon kom ut från toaletten hon gick in i sovrummet och lade sig på sängen hon kunde inte glömma Göstas skräckslagna blick och hans genomträngande skrik. Hon tänkte på det hon gjort och gång på gång såg hon bilden av Gösta framför sig efter en stund så somnade hon.
Gunnar hade kommit hem några timmar efter Eva när han kom in i hallen såg han Evas kappa är hon redan hemma tänkte han och gick in i köket men hon var inte där så han gick ut till tv rummet och hon var inte där heller så han gick in i sovrummet, han såg att hon låg och sov med kläderna på hon verkade sova oroligt han stod en lång stund och såg på henne han hade tänkt vecka henne men lät henne sova, gick ut i köket och satte på lite kaffe sen slog han sig ner vid köksbordet och tog morgon tidningen som låg där och började bläddra i den han hade inte hunnit läsa den i morse. När kaffet var klart hällde han upp en kopp till sig efter en stund resta han sig och gick in i sovrummet Eva sov fortfarande han gick fram till henne och satte sig på sängkanten bredvid henne han såg på henne en lång stund sen lutade han sig fram och viskade i hennes öra.
- Vakna älskling!
Hon rörde sig oroligt, han lät handen glida över hennes hår sen böjde han sig fram och gav henne en lätt puss på kinden. Hon vaknade till och såg på honom sömndrucken.
- Skall du inte komma upp? Undrade han
- Jag känner mig inte så bra sa hon sömnigt.
Han såg på henne undrande hon såg blek ut hen verkade inte frisk.
- Vad är det med dig är du sjuk undrade han oroligt.
Hon såg på honom och nickade sen sa hon
- Låt mig vara snälla du!
- Om du inte är bra så tala om det för mig. Sa han i en vädjande ton.
- Det är inget jag känner mig inte så bra så låt mej få sova och lämna mej i fred. Sa hon irriterat
Han såg på henne sen böjde han sig fram och gav henne en puss på kinden sen resta han sig från sängen och började gå ut från sovrummet när han var vid dörren vände han sig om och såg på henne sen stängde han dörren och gick ut i köket och satte sig vid köksbordet han undrade vad det var med henne hon verkade så nevös och rädd jag undrar vad som hänt tänkte han. Efter en stund gick han in och tittade till henne hon sov oroligt han stängde dörren och gick ut och satte på tv:n sen slog han sig ner i soffan.
Dagen därpå vaknade Eva av att telefon ringde hon såg på klockan den visade nio. Hon kände sig något piggare och reste sej ur sängen och gick fram till telefonen och svarade. Hon kände igen bennys hon kände hur hatet mot honom började bubbla upp.
- Vad vill du? sa hon i ilsken ton.
- Fick du tag i Gösta? Undrade han.
Hon kände hur hjärtat började slå kraftigt.
- Hur så då förresten det har du inte att göra med. Säger hon ilsket.
- Lugna ner dig lite. säger han och fortsätter
- Har du inte läst tidningen?
- Nej det har jag inte. Säger hon irriterat och fortsätter
- Varför frågar du mig om det?
- Gösta har råkat ut för en olycka om nu det var det men det tror jag inte och jag undrar ifall du träffade honom innan olyckan? Säger han.
Hon känner hur pulsen ökar, hon börjar att svettas.
- Varför ringer du mej om det här det angår inte mej om han råkat ut för en olycka. säger hon desperat, kastar på telefonen med en skräll. Hon sätter sig ner på närmaste stol och känner sig knäsvag hon börjar att må illa och börjar att skaka i hela kroppen. Vad vet Benny undrar hon han kände till att hon skulle träffa Gösta hon sitter en lång stund och tänker efter en tid reser hon sig och går ut i köket hon satte sig ner och tog morgontidningen och började bläddra i den hon hittade notisen om olyckan vid gamla stan, hon läser att man misstänker att han blivit knuffad framför tåget ett vittne hade sett en kvinna bakom honom innan han ramlade framför tåget och det stod att polisen ville komma i kontakt med kvinnan om hon sett något. Eva vek ihop tidningen nu hade hon kommit på hur honskulle bli av med Benny hon skulle kontakta polisen och kasta skulden på honom för hade hon tur så hade han inget alibi för tiden vid olyckan och gick det vägen skulle han bli borta för en längre tid. För när dom skulle syna honom skulle dom upptäcka att han haft kontakt med Gösta båda hade ett mörkt förflutit så han skulle ligga risigt till.
Hon kände sig mycket piggare äntligen skulle problemen lösas.

en politisk såpa kapitel 24-25

Kapitel 24

Lena hade kommit upp till avdelningen som Bosse låg på när hon kom fram till det rum han låg på så stannade hon utanför rummet hon tvekade hon kanske inte skulle orka möta honom nu. Efter en stunds tvekande tog hon mod till sig och öppnade dörren och gick in i rummet, hon gick sakta fram mot sängen där han låg. Han hade inte sett att hon kommit han verkade så frånvarande där han låg precis som han var i en annan värld, hon tog en stol och satte sig bredvid sängen han hade ännu inte sett att hon kommit hon böjde sig fram och viskade.
- Hur är det Bosse?
Han vände sig mot henne, han såg så sorgsen ut där han låg han ögon var rödögda, hon såg att han hade gråtit han såg på henne med sina tårögda ögon och lyckades pressa fram ett svagt leende emot henne. Hon såg på honom med medlidande hon tog hans hand och kramade den försiktigt, hon såg hur tårarna började rinna ner för hans kinder när deras blickar möttes, hon böjde sig fram och kramade honom hon hörde hur han gång på gång upprepade.
- Varför Varför?
Hon försökte trösta honom men det var svårt hon kände att hon inte kunde hålla tillbaka gråten tårarna började rinna utefter hennes kinder, hon hörde hur han anklagade sig själv gång på gång för att Pia inte fanns längre.
- Hade inte jag kört när jag var ilsken och uppriven hade Pia levt i dag
- Det är inte ditt fel Bosse . Sa Lena
Han såg på henne och sa snyftande
- Det är mitt fel att hon är borta ur mitt liv för alltid!
Hon visste inte vad hon skulle göra hon kände sig så villrådig det var svårt att trösta honom hon såg på honom och sa
- Du får inte anklaga dej själv för det som hänt det är inte ditt fel du måste försöka att inse det.
Hon försökte gång på gång att förklara för honom att han inte skulle ta på sig skulden för det som hänt men han var envis. Vad skulle hon ta sig till med? Det var svårt att trösta honom han måste sakna Pia mycket hennes bortgång hade tagit honom mycket hårt för han älskade Pia över allt annat.
Lena stannade hos honom ett par timmar.
Efter besöket hade hon gått ner och satt sig i bilen, hon satt en lång stund och tänkte på Bosse och det som hänt honom.
Hon hoppades att han skulle repa sig och komma över Pias bortgång, att han skulle komma tillbaka till partiet snart för han behövdes där han var den enda som kunde få ett slut på alla bråk och intriger för skulle det fortsätta så här så fanns det en risk att det skulle spricka partiet. Hon startade bilen och började köra sakta ut från parkeringen när hon skulle svänga ut från parkeringen kom det en bil på gatan som hon inte såg för hon suttit i andra tankar hon upptäckte bilen försent hon trampade på bromsen i panik när hon upptäckt faran men det hände inget bromspedalen gick i botten hon blev skräckslagen, hon trampade flera gånger på bromspedalen utan att det hände något båda bilarna kolliderade med ett brak när bilarna stannat såg hon hur den andra föraren rusade ut ur sin bil och fram till henne han slet upp dörren vid hennes sida och skrek.
- Hur i helvete kör du sitter du och sover!!
Hon såg upp på honom med en skräckslagen blick och stammade.
- Bromsarna tog inte!
- Vad säger du tog inte bromsarna? Sa han ilsket
Hon såg på honom skrämt han var rasande men vad skulle hon göra bromsarna hade ju fungerat förut.
Han såg att hon var rädd och att hon inte hade så långt kvar till att börja lipa han tyckte synd om henne så han lugnade ner sig.
Han såg på henne en lång stund sen sa han
- Du får ursäkta mig att jag brusade upp mot dig.
Hon såg på honom och försöket få fram ett leende men hon kände sig fortfarande skakad av det som hänt, hon såg nu att han lugnat ner sig så nu såg han vänlig ut.
Han såg på sin bil den hade fått plåtskador på höger sidan men den gick i alla fall att köra. Sen vände han sig till Lena och undrade.
- Vad var det du sa hade bromsarna slutat att fungera?
- Dom hade fungerat när jag åkte hit men jag vet inte vad som hänt? Sa hon
Han böjde sig ner och tittade under hennes bil, han såg att bromsledningarna var av, att kanterna var jämna så det såg ut som någon klippt av bromsrören avsiktligt han reste sig upp och såg på henne och sa.
- Jag har dåliga nyheter det ser ut som om någon klippt av rören för dej!
Hon blev chockad av vad han sa hon fick inte fram ett ord.
Han såg att hon blev blek.
- Vad är det känner du dig inte bra? Undrade han
Hon såg på honom och sa stammande
- Vem kunde vara så hänsynslös att göra något sådant mot mej?
Han undrade ifall hon hade några ovänner som ville skada henne, hon kunde intet tro att hon kände någon som ville skada henne. Hon hade tur att hon inte hunnit ut på motorvägen för det kunde ha slutat med en värre olycka. Han kontaktade polisen och när dom kom och Lena hade förklarat vad som hänt för dom så ville dom undersöka bilen så dom ombesörjde att bilen kom till en verkstad.
När polisen åkt så erbjöd han henne att skjuts till Stockholm. Hon hade sagt till honom att han inte behövde skjutsa henne för hon kunde ta tåget eller hyra en bil. han var envis så hon godtog hans erbjudande. Under resan mot Stockholm satt hon tyst, tänkte på det som hänt.
Han såg på henne
- Vad tänker du på? Du ser så frånvarande ut
Hon hörde inte vad han sa så han petade till på henne och sa.
- Hallå!!
Hon ryckte till som om hon blivit väckt.
- Vad sa du? undrade hon
- Jag bara undrar vad du tänker på för du ser så frånvarande ut.
Hon såg på honom och sa
- Jag tänker på det som hänt med bilen och vem som kan ha gjort så mot mig
- Har du några funderingar? Undrade han
- Jag har mina misstankar men jag tror inte hon skulle gå så långt.
- Vem pratar du om? Undrade han
Hon berättade för honom vad som hänt den senaste tiden och att hon blivit hotad av Eva, att hon skulle hämnas för det hon blivit utsatt för.
Han hade lyssnat på henne när hon berättat för honom vad som hade utspelat sig och hur det hela hade blivit värre det senaste året och att Eva hade bestämt sig för att försöka sabotera hela partiarbetet och att hon hade god hjälp av Vivian och Benny men att han inte var kvar i partiet.
Han såg på henne och skakade på huvudet och sa
- Det verkar att vara riktiga och svåra intriger det är ju värre än en Amerikansk tvålopera men tror du att Eva skulle gå så långt i sitt hat till dej att hon saboterar din bil?
- Hon har alltid ställt till med problem och det skulle inte förvåna mig om hon ligger bakom.
- Varför inte göra en anmälan? Undrade han
- Det finns inga bevis och föresten så skulle Eva att neka. sa hon
- Men det finns ju bevis för alla som var närvarande på mötet hörde när hon hotade dej men du kanske har rätt att hon skulle neka. sa han
Hon tänkte på det han sa men det fanns ju inga bevis att Eva låg bakom sen kom hon att tänka på den personen hon sett på kansliet hon kände hur det gick en ilning genom henne kan det ha något samband mellan Eva och den som hon sett på kansliet sen sa hon
- Det är ingen ide att göra något men jag skall prata med Eva mellan fyra ögon när jag kommer tillbaka till kansliet.
Han såg på henne och sa.
- Du gör som du vill men blir det problem så kontakta mej så hjälper jag dej. Han såg på henne sedan fortsatte han
- Vad heter du vi har ju inte pressenterat oss.
Hon såg på honom deras blickar möttes kände hon sig varm när han såg på henne med ett leende sen sa hon
- Jag heter Lena
- Jag heter Erik sa han och log mot henne.
Dom närmade sig Kungenskurva och han hade frågat henne om han fick bjuda henne på mat eller kaffe hon hade tvekat lite men hon kunde inte motstå honom så hon hade accepterat inbjudan. När dom var framme vid Kungenskurva svängde han in till Scandic motell och parkerade bilen sen gick dom in i serveringen

Kapitel 25

Gösta hade kommit tillbaka till kansliet efter har varit i Nyköping han gick direkt till Evas rum han, gick in utan att knacka.
Hon såg upp på honom när han kom in
- Vad vill du för något! Sa hon spydigt
Han såg på henne en lång stund hon ryste i hela kroppen när han såg på henne hon tyckte inte om honom, hon hade ångrat att hon över huvud taget blandat in honom men det var Bennys fel för hade han inte varit så feg som han var så hade inte Gösta aldrig blivit inblandad.
Han såg på henne med en genomträngande blick och sa kallt.
- Jag har gjort det du bad om!
- Vad har du gjort du har väl inte skadat Lena. Säger hon skrämt.
- Det vet jag inget om i så fall står det i tidningen. Svarade han spydigt
- Men vad har du gjort? Undrade hon.
Han såg på henne med ett elakt flin och sa
- Jag har gjort det du bad om och nu vill jag ha betalt.
Hon kände sig olustig, hon ville bli av med honom samtidigt var hon rädd för honom.
- Hur mycket vill du ha? Sa hon tjurigt.
Han såg på henne och gav henne ett elakt flin och sa
- Ja vad skall jag säga vi säger väl sjuttiofem tusen!
Hon såg på honom med förvåning och utbrister
- Sjuttiofem tusen är du inte klok
- Du hörde vad jag sa och det är lika bra att du betalar! säger han skarpt
- Men så mycket pengar har jag inte. Säger hon
Han ser på henne elakt och så lutar han sig över skrivbordet och spände blicken i henne och säger
- Då får du skaffa fram dom pengarna du fåt två veckor på dej och det är best för dej att du skaffar fram pengarna.
Sen lämnar han rummet. Eva ser skräckslaget efter honom.
Eva hade hamnat i en mycket besvärlig knipa, hon visste inte vad hon skulle ta sig till med hon kände sig desperat. Så mycket pengar som han begärt hade hon ingen möjlighet att skaffa fram, om Gunnarfick reda på det här så skulledet inte bli lätt för henne. Hon reste sig från skrivbordet och började gå nervöst fram och tillbaka i rummet hon undrade vad Gösta gjort med Lena hade han skadat henne och på vilket sätt nu kände hon hur rädslan kom smygande om hon var skadad och att det kom fram att hon låg bakom så skulle det bli slutet för henne och partiet. Hon måste hitta på något snabbt hon kunde inte få fram några pengar och om inte han fick några pengar så skulle han hitta på något mot henne. Hon gick ram till fönstret och såg ut vad skulle hon hitta på tänkte hon när hon funderat en stund gick hon och satte sig bakom skrivbordet det gick bara runt i hennes huvud hon kunde inte komma på något efter en stund slog det henne vad hon skulle göra hon skulle försöka att träffa Gösta på T-bane stationen i gamla stan och försöka att få honom in på perrongen sen skulle hon försöka att komma på ett sätt att få honom nära kanten sen bara en lätt knuff när tåget kommer in så skulle hennes bekymmer vara ur världen. Allt var Bennys fel och hon skulle ta i tur med Benny när hon var klar med Gösta. Hon måste skrida till verket fort men hur skulle hon få tag på honom hon hade inte hans telefon nummer den som skulle kunna ha numret var Benny hon tog telefon och slog numret till honom hon hörde hur signalerna gick fram men han svarade inte vad kan han vara undrade hon efter en stund försökte hon på nytt men ingen svarade hon kastade på telefon luren i ren ilska och utropade
- Fan ta dej ditt lilla kryp!!
I samma stund kom Lena in på Evas rum hon hörde hennes utbrott.
- Vad har hänt fortfarande på dåligt humör? Säger hon spydigt.
Eva ser upp när hon ser att det är Lena hajar hon till och ser med förvåning på henne och hon kommer sig inte för att svara på Lenas spydighet.
Lena ser på henne kort stund det verkar som om Eva inte hade räknat med att hon skulle dyka upp. Sen säger hon
- Du verkar vara förvånad att se mej du kanske inte hade räknat med att jag skulle återvända!
Eva får inte fram ett ord hon känner hur hon börjar kall svettas hon söker efter ord när chocken lagt sig att Lena kommit tillbaka. Sa hon
- Varför skulle jag vara förvånad att se dej?
- Du vet nog vad jag pratar om. Säger Lena ilsket
Eva försöker undvika hennes blick och säger med rädsla i rösten
- Vad pratar du om?
- Du vet nog vad gag menar. Säger Lena
Sen berättar hon vad som hänt i Nyköping när hon berättat klart ser hon hur Eva blir likblek i ansiktet och hon vrider sig i stolen hon verkar vara uppskrämd.
- Är du sjuk eller har du dåligt samvete. Säger Lena spydigt.
- Det är inget fel på mej. säger hon snabbt.
- Det är det nog för du är likblek. sen fortsätter hon
- Om du är inblandad på något sätt i det jag råkat ut för vilket jag tror du är så kommer det att bli synd om dej lovar jag, jag kommer att ta reda på om du var inblandad. Sen lämnar hon rummet.
Eva ser efter henne när hon lämnar rummet nu hade hon råkat i svår knipa hon måste hitta på något för att rädda sig. Hon började att tänka på det hon planerat för Gösta när hon var klar med honom så skulle hon ta i tur med Benny han skulle få skulden för det som hänt men först måste hon bli av med Gösta.
Hon måste handla snabbt Gösta var ute efter henne, hon hade bara fjorton dagar kvar tills han skall ha pengarna av henne. Hon började att fundera på vad hon skulle göra, Benny fick hon inte tag på hon måste ha tag på honom han var den ända som visste vad hon kunde få tag på Gösta. Dom följande dagarna var lugna hon hade försökt få tag på Benny ett flertal gånger men han var som bortblåst. Det hade gått en vecka sen Lena kommit upp på kansliet och hotat med att ta reda på om hon var inblandad, hon hade bara en vecka kvar tills Gösta skulle ha sina pengar. Gunnar hade varit i kontakt med Bosse på sjukhuset och diskuterat framtiden i partiet för det gick inte så bra längre för partiet, han hade också hjälpt Bosse att ordna Pias begravning. Hon hade begravts i sin hemort alla i partistyrelsen hade närvarat på begravningen utan Eva hon hade annat att hon skulle göra. Gunnar hade krävt att hon skulle vara med men hon hade inte brytt sig om vad Gunnar hade sagt utan hon hade stannat kvar i Stockholm. Dagarna närmade sig då Gösta skulle ha sina pengar hon började bli desperat hon måste försöka att få tag på Benny. Hon hade ringt honom ett antal gånger men han hade inte svarat, hon hade tänkt ge upp men hon skulle göra ett sista försök.

en politisk såpa kapitel 22-23

Kapitel 22

Eva kände en lättnad efter det han lämnat rummet han hade inte pressenterat sig så hon visste inte hans namn men det hade ingen betydelse huvudsaken var att hon fick sin hämnd men hon var också rädd att han skulle gå för långt och skada Lena.
Hennes ansikte avspeglade hennes oro höll hon på att tappa förståndet eller vad har hänt med henne hur kunde hon gå så här långt som hon gjort men det hon gjort går inte att ändra på för samtidigt var hon så besatt av tanken att hon skulle hämnas och det pyrde ett hat inom henne mot Lena, Bosse och alla som varpå deras sida för hon ansåg att dom utgjorde ett hot mot henne och partiet.
När lena lämnat kansliet hade hon möt en man som hon inte kände igen hon tyckte att det var något myskiskt över honom hon kände en obehaglig känsla när deras blickar möts hans ögon var kalla men hon tänkte inte mer på honom, när hon kom ut på gatan möte hon Eva, hon kunde se hennes hat glöda i ögonen men hon brydde sig inte om henne utan gick till bilen hon hade tänkt att åka ner till Nyköping för att hälsa på Bosse. Trafiken var rätt så livlig så det tog henne en stund att komma ut på Essingeledan . Under resan mot Nyköping tänkte hon på den okända mannen hon sett på kansliet det var något över honom som hade skrämt henne hon undrade vem han sökte det skulle inte förvåna henne ifall det var Eva han hade sökt. När hon kom fram till lasarettet i Nyköping letade hon efter en parkerings plats för bilen efter en stund fick hon tag på en plats att parkera på när hon parkerat bilen gick hon upp till den avdelning som Bosse låg på när hon var framme stannade hon utanför dörren hon tvekade men sen tog hon mod till sig och öppnade dörren och gick in. När hon kommit in på rummet lät hon blicken svepa över rummet hon såg Bosse ligga där i sängen hon såg at ena benet var upphängt i en benvagga, hon gick sakta fram mot sängen när hon var framme såg hon att han sov hon tog stolen som stod bredvid sängen och satte sig hon satt en lång stund och såg på honom efter en stund böjde hon sig fram och viskade i hans öra
- Vakna Bosse.
Sen lät hon handen smeka över hans panna. Han slog upp ögonen när deras blickar möttes gav hen henne ett leende hon log tillbaka.
- Hej hur mår du? Undrade hon
Han granskade henne en lång stund innan han svarade.
- Det känns som jag gått igenom en kvarn men annars känns det bra, man blir ju upp passad av vackra kvinnor så jag skall inte klaga.
Lena såg på honom och tänkte att han var vid gott mod i alla fall sen tog hon hans hand.
- Hur länge blir du kvar här? Undrade hon
- Vet inte! sa han lugnt
- Har du hört något om Pia? Undrade hon.
Han såg på henne han kände att han saknade Pia han visste inte hur det var med henne, han kunde inte få fram ett ord.
Lena såg att han saknade Pia så sa hon stilla till honom att han inte behövde säga något. hon berättade för honom om den mannen hon set på kansliet och vad som hänt mellan henne och Eva och att hon blivit hotad av Eva. Bosse såg bekymrad ut han kände sig maktlös där han låg och inte kunde göra något han hade en känsla av att Eva hade hittat på något och att Lena var i fara och den person hon sett på kansliet hade något samröre med Eva. Han hoppades att han snart skulle bli bra så han kunde få återvända till partiet för om det fick fortsätta så här så skulle Eva ställa till stor skada. Han hade sagt åt Lena att vara försiktig för han trodde att hon skulle råka ut för något, han trodde att den personen hon sett på kansliet hade samröre med Eva.
Lena började att känna sig osäker och rädd för det låg något i det han sa
- Det är nog best att jag åker tillbaka till Stockholm. sa hon och såg på Bosse
Han såg upp på henne hon såg rädd ut. Han tog hennes hand han ångrade att han sagt något som hade skrämt upp henne och sa.
- Du behöver inte vara rädd men om du känner dej hotad så prata med Polisen
- Jag får se hur jag gör men jag tror inte att Eva skulle gå så långt som till handling. Sa hon.
Hon hade sagt det för att inte visa honom att hon var rädd för hon visste lika mycket som han att Eva kunde ta sig till med vad som helst. Lena hade stannat över två timmar hos Bosse.
- Det är nog bäst att jag åker nu, sa hon och böjde sig fram och gav honom en puss på kinden sen reste hon sig från stolen och gick mot dörren när hon var framme vid dörren vände hon sig om och såg på honom med ett leende sen lämnade hon rummet.

Kapitel 23

När Lena kommit ner till bilen sätter hon sig i bilen hon sitter en lång stund och tänker på den person hon set på kansliet och Evas hot kan hon verkligen gå så långt som till hämnd och även anlita en person? Visst kunde Eva gå så långt hon måste vara sjuk om hon gör det. Hon vred om startnyckeln bilen startade med et ryck hon började köra mot Stockholm hon kunde inte slå bort tanken om Eva hon måste få klarhet, hon måste gå rak på sak så när hon var framme i Stockholm körde hon till kansliet hon hoppades att Eva skulle vara där. Hon parkerade bilen sen gick hon till kansliet när hon kom dit gick hon direkt till Evas rum hon öppnade dörren utan att knacka och mycket riktigt så var hon där. Hon såg upp på Lena när hon kom in på hennes rum
- Har du inte lärt dej att knacka. Fräste Eva ilsket.
Lena lyssnade inte på henne utan gick rak på sak.
- Vem var det som var här förut när jag skulle åka. Sa hon och såg ilsket på Eva.
Eva såg på henne med en blick av rädsla. Och sa
- Jag vet inte vad du pratar om.
- Försök inte slingra dej. Säger Lena ilsket och tar ett steg mot henne. Och fortsätter
- Du vet nog vem som var här och i vilket ärende han var här för.
Nu såg Eva mycket rädd och besvärad ut
- Jag svär att jag inte kände honom. Säger hon desperat.
Lena kände på sig att hon ljuger för henne och att hon försöker att dölja något. hon böjer sig fram över skrivbordet och spänner ögonen i Eva och säger.
- Du är den största lögn hals jag träffat du försöker bara slingra dej och jag förstår inte hur Gunnar kan stå ut med dej!
Samtidigt kommer Gunnar in i Evas rum.
- Jag hörde mitt namn nämnas. Sa han och såg på dom båda.
Lena vände sig om
Han såg att Lena såg ilsken ut och att Eva verkade rädd.
- Vad håller ni på med? undrade han
Dom båda såg på honom han verkade inte så glad.
- Vad har hänt? Undrade Eva.
Han såg på dom med en sorgsen blick. Och sa
- Jag tycker att ni två kan sluta fred med varandra för jag har dåliga nyheter att tala om för er båda. och så fortsatte han
- Det gäller Pia hon klarade sig inte hon vaknade aldrig upp ur sin medvetslöshet.
Lena såg chockat på Gunnar hon kände hur pulsen ökade , hon kände en klump i halsen sedan vänder hon sig mot Eva och utbrister.
- Det är ditt fel hade du inte bråkat hade det aldrig hänt!
Sen rusar hon ut ur rummet med gråten i halsen. Efter Lena lämnat kansliet hade hon gått till bilen , hon visste inte vad hon skulle ta sig till meddelandet om Pias död hade tagit henne mycket hårt hon kände en stor saknad efter henne.
Hon startar bilen och börjar att åka mot Södertälje hon kände sig rastlös. Hon funderade om hon skulle åka till Nyköping för hon hade en känsla av att Bosse behövde hennes stöd nu men hon visste inte vad hon skulle göra. När hon kom till kungens kurva svängde hon in mot Ikea, parkerade bilen hon satt en lång stund i bilen i sina egna tankar hon tänkte på det som hänt Bosse. Efter en stund lämnade hon bilen och gick in på varuhuset hon gick planlöst omkring så som i en dimma hon kände hur tårarna började rinna ut för kinderna hon tog upp en näsduk och torkade tårarna folk hon mötte såg undrande på henne. Hon har aldrig känt en så stor saknad efter någon förut som hon kände för Pia. Hon gick omkring i ett par timmar i varuhuset. Allt som hänt är Evas fel det har bara varit intriger och bråk sen hon blev med i partiet hon kastade skulden på henne för Pias död. När hon kom ut från varuhuset gick hon sakta mot bilen när hon var framme vid bilen såg hon sig om på parkeringen hon kände sig iakttagen men hon såg inget det kanske bara var inbillning tänkte hon och låste upp bildörren, satte sig i bilen hon kunde inte bli kvitt den känslan att hon var iakttagen hon startade bilen och började åka mot Nyköping hon tänkte på Bosse hur han hade tagit Pias död hon visste att han älskade Pia över allt annat så det måste ha tagit honom hårt.
När hon kom fram till sjukhuset i Nyköping satt hon kvar i bilen en lång stund hon kunde inte komma sig för någonting hon satt bara och stirrade på sjukhuset. Efter en stund klev hon ut ur bilen och började gå sakta mot sjukhusets entré hon kände sig mycket sorgsen . när lena åkt till Nyköping hade hon varit skuggad av Gösta han hade tänkt att sitt sabotage när hon var inne på Ikea men det hade varit för mycket folk i rörelse utan han beslöt i stället att slå till i Nyköping för han hade misstänkt att det var dit hon skulle. Så när hon parkerat sin bil och gått in på sjukhuset hade han parkerat en bit därifrån. Han såg när hon försvann in på sjukhuset han satt kvar en stund och väntade för han ville vara säker på att hon inte skulle komma tillbaka ifall hon glömt något, han väntade en halv timma sen skred han till verket han tog sin väska och började gå mot hennes bil när han var framme vid bilen såg han sig omkring på parkeringsplatsen så att ingen var i närheten sen böjde han sig ner och plockade fram en kraftig tång ur väskan han la sig på ryggen sen sträckte han sig mot bromsröret och kapade bromsledningarna på hennes bil när han var klar reste han sig upp och såg sig om på parkeringen så att ingen sett vad han gjort sen gick han med snabba steg därifrån och klev in i sin bil och körde därifrån.

en politisk såpa kapitel 20-21

Kapitel 20

Eva hade gått direkt hem till lägenheten på strandvägen, hon var både upprörd och ilsken när hon kom hem. Hon svor på att hon skulle ge egen för det som Lena hade utsatt henne för bara hon fick tillfälle. Hon kände sig föremjukad hon gick fram och åter i lägenheten hon kände sig rast lös hon gick fram till barskåpet och hällde upp ett glas vodka och svepte innehållet i ett svep hon kände hur vodkan värmde henne sen hällde hon upp ett glas till sen satte hon sig i soffan och började fundera på hämnd hon tog några klunkar till hon kände att hon började bli lite yr av vodkan men hon brydde sig inte om det utan tog det som var kvar i glaset i ett svep sen hällde hon upp ett glas till och tog några klunkar hon började känna sig berusad, jag kanske skall ringa Benny tänkte hon och försökte resa sig ur soffan men hon hade svårigheter att resa sig upp. När hon kommit upp ur soffan gick hon på ostadiga ben fram emot telefonen när hon var framme vid telefonen kom Gunnar in genom dörren han såg att Eva var berusad, när hon såg honom rusade hon på honom och började banka på honom med knytnävarna och utropar sluddrigt
- Hur kan du tillåta att något sådant här händer mej?
Han får tag i hennes armar och håller henne i ett stadigt grepp.
- Vad har du gjort har du druckit dej berusad? Säger han ilsket.
Hon blir som besatt hon försöker komma ur hans grepp.
- Släpp mej !! skriker hon ilsket, sparkar vilt omkring sig men han tar ett stadigt grepp och lyfter upp henne och bär ut henne till badrummet och släpper ner henne i badkaret och så skruvar han på kallvattnet hon slår vilt om kring sig och försöker komma upp badkaret men han trycker ner henne och låter vattnet från duschen spola över henne. Hon gör nya försök att komma loss från hans grepp men hon orkar inte han ser att hon blir lugn och hon känner att hon håller på att bli nykter. Hon ser på honom med bedjande ögon och ber honom sluta, han ser på henne sen släpper han greppet och stänger av vattnet. Han såg på henne där hon satt i badkaret genomblöt. Han tyckte synd om henne, han kände att han gått för långt han ångrade att han gjort så mot henne men han hade blivit rasande när hon hade kommit hem och sett henne berusad, när hon hade rusat på honom och slagit. Han kunde inte begripa vad som tagit åt henne hon hade blivit så förändrad och så hatisk mot allt. Han lämnade badrummet och gick in sovrummet och klädde av sig och kröp ner i sängen. Han låg och tittade i taket och kände sig enormt trött dar hade varit arbetsamma dagar sen han fick reda på olyckan, det blev inte bättre med Evas utfall. Han kände en stor oro för Pia han bad en stilla bön att hon skulle klara sig. Efter en stund kom Eva in i sovrummet hon såg på honom hon tyckte att han såg sliten och trött ut där han låg i sängen. Han såg upp på henne. Och säger
- Kan du förlåta mej jag gick för långt men jag blev rasande på dej när jag såg att du var full och när du började slå på mej.
Hon såg på honom en lång stund. Sen sa hon
- Visst älskling förlåter jag dej. Sen kröp hon ner i sängen och vände ryggen mot honom hon låg en lång stund och tänkte på det som hänt, visst har hon förlåtit Gunnar men hon hade inte menat det först hade hon blivit krängt av Lena och sedan av sin egen man men visst var hon berusad när han kom hem men hon kunde inte förlåta honom för det han hade utsatt henne för. Hon somnade efter det hon legat och tänkt på vilket sätt hon skulle ta hämnd på Lena. Hon vaknade morgonen där på, kände sig enormt tung i huvudet hon vände sig om i sängen men Gunnar hade redan gått upp hon klev upp ur sängen och gick ut i köket men han var inte där hon tänkte att han antagligen åkt i väg till kansliet för att göra klart för han skulle träffa riksdagsgruppen i dag. Hon satte på kaffe sen satte hon sig vid köksbordet och tog tidningen och bläddrade igenom den. När hon var klar med tidningen hällde hon upp kaffe till sig hon satt och tänkte på det som hänt , hon kunde inte glömma det hon blivit utsatt för under mötet i går på partikansliet hon bestämde sig att hon skulle hämnas för ingen skulle få utsätta henne för en sådan föremjukelse ostraffat som Lena gjort. Hon gick till telefon och slog numret till Benny för hon visste att han skulle ställa upp och hjälpa henne hon hörde hur signalerna gick fram efter en lång stund svarade han. Hon berättade för honom vad hon råkat ut för och att hon ville ha hans hjälp med att hämnas på Lena. Han hade först tvekat men hon bönade och bad och bett honom att ställa upp för henne så till slut gav han med sig. Hon talade om för honom att nu kunde även han passa på att ta ut hämnd för det han råkat ut för. Han kunde inte glömma det han blivit utsatt för det var Bosse han ville hämnas på men han tyckte inte det var aktuellt att ta ut hämnd på honom längre för han tyckte Bosse fått det han förtjänade
- Vad tänker du göra med Lena ? undrade hon
- Jag vet inte men vi får inte skada henne. Säger han.
- Har du blivit blödig! Utbrister hon spydigt, fortsätter
- Du gör som du vill men jag vill se resultat och du avgör vilka metoder du använder.
Dom avslutade samtalet efter en stund och han lovade att höra av sig när han kommit på något.

Kapitel 21

Efter samtalet med Eva gick han fram och tillbaka i rummet oroligt efter en stund satte han sig fåtöljen han visste inte vad han skulle göra han måste försöka att komma på något för han visste att Eva krävde resultat han var rädd för henne förom hon inte fick resultat så visste han att hon skulle ställa till problem för honom för så väl kände han henne han visste att hon kunde ta sig till med vad som helst om hon inte fick igenom det hon bestämt. Han funderade om han skulle kontakta Gösta Andersson han kunde nog hjälpa honom för han var en person som tar olika uppdrag utan att fråga Han hade träffat Gösta i Malmö för några år sedan och han visste att han gjorde olika smutsiga arbeten åt olika organisationer som sysslade invandrarfientlighet och det var genom Gösta han börjat arbeta med olika invandrarfientliga organisationer, när han gått med i partiet så trodde han att det skulle bli lättare att föra ut invandrarfientlig propaganda för det verkade lovande när han hade börjat att arbeta med både Vivian och Eva men så kom det grus i maskineriet som slutade mad att han blev avsatt. Han fick tag på adressboken och letade fram telefon numret till Gösta sen ringde han upp honom han hörde hur signalerna gick fram hoppas att han är hemma tänkte han när det gått en stund sex signaler tänkte han lägga på men precis som han tänkte göra det hörde han att telefonluren lyftes hemma hos Gösta han hade undrat vad han hade för ärende efter som han ringde upp honom. Benny berättade för honom vad han ville ha hjälp med och han förklarade för honom att det var Eva som låg bakom och att det enbart gällde att skrämma Lena. Gösta hade svarat att skall det göras något så räcker det inte bara att skrämmas utan det måste bli något som ger resultat och som blir kännbart. Benny hade protesterat men det hade inte hjälpt han hade inte lyssnat på honom utan han hade sagt till Benny att inte oroa sig i onödan han gav mad sig och sa till Gösta att han själv fick ta hela ansvaret tillsammans med Eva. Eftersamtalet med Gösta ringde han upp Eva och talade om att han anlitat en han kände . Eva hade direkt klandrat honom för att han hade anlitat någon annan och inte själv tagit på sig jobbet hon hade även anklagat honom för att vara feg liten ynkrygg han hade blivit sur på henne och försvarat sig med att han inte hade något otalt med Lena och hände det något henne något allvarligt så fick hon och Gösta stå för följderna. Eva hade blivit arg och kastat på telefonen. Efter samtalet med Eva ångrade han sig att han lovat att hjälpa henne och att han blandat in Gösta för han visste att han var grundlig när han gjorde ett jobb. Och om det hände Lena något allvarligt så skulle Eva kasta skulden på honom därför han hade hoppat av och inte gjort jobbet själv. Han visste inte vad han skulle ta sig till med han hade ju hotat att hämnas för han blivit utesluten ur partiet men den som bar den största skulden till att han blev utesluten var Bosse och inte Lena men han tyckte att Bosse fått vad han förtjänat så han hade ingen orsak att hjälpa Eva att hämnas och alla visste att han hade hotat så skulle han bli anklagad om Lena råkade ut för något. han gick av och an i rummet han visste inte vad han skulle ta sig till med han kände att han hamnat i en besvärlig knipa han kände att han behövde någon att prata med han gick fram till telefonen och slog numret till Vivian men ingen svarade så han l på telefon det kändes som han behövde luft han måste komma ut han slängde på sig rocken och rusade ut ur rummet när han kom ner på gatan stannade han upp såg sig om och började gå mot centralen.

Efter det Eva avslutat samtalet med Benny var hon inte på humör hon var arg på att han hade dragit sig ur och överlåtit arbetet på en person som hon inte kände hon lovade sig själv att om det skulle gå riktigt illa så skulle hon lägga över hela skulden på Benny han skulle inte komma undan. Efter en stund hade hon åkt till kansliet för hon hade lite arbete att göra när hon kom till kansliet möte hon Lena som var på väg ut hon kastade en ilsken blick på henne och tänkte för sig själv vänta du bara så skall du få. Lena såg den ilskna blicken men hon lossades inget om Eva var som luft för henne. Lena hade tänkt åka till Nyköping och hälsa på Bosse och se hur han mår och höra om han hört något om Pia. När Eva kom in på kansliet såg hon en man som hon aldrig sett förut det var något skrämmande över honom han såg upp på henne när deras blickar möts fick hon kalla kårar efter ryggen hans ögon var kalla och genomträngande
- Vem söker ni? Undrade hon
Han granskade henne uppifrån och ner det kändes som han kläde av henne med blicken efter en stund sa han med en dov stämma.
- Jag skulle göra ett jobb åt någon!
- Vad för arbete? undrade hon
Hon såg på honom och tänkte om det var honom som Benny varit i kontakt med han var klädd i skinn jacka och hade ett par slitna jeans på sig han hade även ett par slitna gamla militär kängor på fötterna på huvudet var han rakad efter en stund fortsatte hon.
- Känner du Benny?
- Stämmer. Sa han kort.
Hon såg på honom och tänkte vad är det för en person Benny fått tag på men egentligen brydde hon sig inte bara hon fick sin hämnd.
- Det är jag som vill ha ett arbete utfört! Sa hon och såg på honom.
Hon berättade för honom vad hon blivit utsatt för och hur förolämpad hon blivit och hade lovat att hämnas för den saken skull. Han hade lyssnat på henne och när hon var klar hade han sett på henne en lång stund efter ett tag hade han sagt att han skulle hjälpa henne men det skulle kosta pengar.
Hon hade sett med förvåning på honom för hon hade inte räknat med att hon skulle få betala hon hade protesterat men han hade svarat att skulle hon ha hjälp så skulle hon få betala hon blev ilsken på Benny för att han hade anlitat honom efter en stund hade hon gått med på att betala honom när han var klar med arbetet hon hade undrat hur mycket han skulle ha hon hade fått till svar det skulle dom diskutera efter arbetet blivit utfört.
- Och vem är det som skall sättas på plats? Undrade han.
- Du såg väl hon som lämnade kansliet när jag kom. Sa hon
- Visst det gick inte att undvika. Sa han.
Han reste sig och såg på henne sen lämnade hanrummet utan att säga något.

en politisk såpa kapitel 18-19

Kapitel 18

Efter att Bosse och Pia lämnat mötet i ren ilska beslutade dom att åka till Norrköping och sedan hem till Pia i Motala. Han var mycket irriterad och ilsken när dom lämnade Stockholm över det som hänt. Han sa inte mycket under bilresan. Hon såg på honom och försökte gång på gång att prata med honom men han svarade inte han bara mumlade något som hon inte uppfattade, hon tyckte att det började gå lite för fort så hon försökte att lugna ner honom men han brydde sig inte om henne det verkade inte som han var medveten om hennes närvaro. Hon har aldrig sett honom så frånvarande så det som hänt på mötet måste ha tagit mycket hårt på honom tänkte hon. Hon kastade en blick på hastighetsmätaren hon såg att den pendlade mellan 120-130 km i timmen hon försökte på nytt att lugna ner honom hon försökte att låta henne att köra i stället men han men han lyssnade inte. Hon kände hur rädslan börja komma smygande. Det kommer att sluta med en olycka om han inte snart lugnar ner sig. När dom närmade sig Nyköpings bro vädjade hon att han skulle köra in till Nyköpings bro. Men hon fick inget svar, hon bad en stilla bön att det inte skulle hända något hon såg på honom sen kastade hon en blick framåt då såg hon lastbilen som dom närmade sig, det verkade som han inte var medveten om lastbilen framför dom nu kände hon paniken komma.
- Se upp Bosse!! Skriker hon rakt ut i panik.
Han hör henne skrika och blir medveten om faran han inser att han inte hinner bromsa för avståndet är för litet till lastbilen han känner hur pulsen slår kraftigt och paniken komma han försöker att styra undan för att undvika en kollision med lastbilen men han ligger för nära så när han styr undan hakar höger skärm tag i lastbilen, han känner hur han tappar kontrollen över bilen och får ett kraftigt kast den snurrar några varv sen är det som den stannar upp några sekunder för att sedan tippa över och rullar runt. Han vet inte vad som är upp och ned det sista han hör är Pias hjärt skärande skrik sen svartnar allt. Han vet inte hur länge han varit borta när han vaknar han försöker att röra sig men han sitter som i ett skruvstäd han känner att han har svårt för att andas men han känner ingen smärta och något varmt som rinner efter benet han försöker på nytt att röra sig men det går inte han hör en röst som säger åt honom att ta det lugnt så skall dom försöka få loss honom han vrider på huvudet mot rösten han ser ett ansikte som i en dimma. Vad har hänt Pia tänker han och vrider huvudet mot den plats som hon skulle sitta på men han ser henne inte det ända han ser är ett tomt säte och ett avslitet säkerhetsbälte han försöker ropa hennes namn men det svartnar för ögonen.
Den finska långtradaren var på väg söder ut när den var i höjd med Nyköpings bro såg föraren i back- spegeln en bil som närmade sig i hög hastighet men han reflekterade inte så mycket över den.
När han ännu en gång såg i backspegeln kände han hur pulsen ökade för bilen som närmade sig verkade inte ha upptäckt honom.
- Vad i helvete han kommer att köra in i bilen om han inte väjer!! utropade han skräck slaget
Han var maktlös han kunde inget göra avståndet var för litet han trampade på gaspedalen i panik för att öka farten för att undvika att personbilen kör in i honom mortorn gav till ett vrål men det hände inte mycket han såg i backspegeln att föraren i den andra bilen upptäckt faran och försökte att styra undan men det var försent, han ser hur personbilens höger skärm hakar fast i bakdelen av lastbilen och hur föraren tappar kontrollen av personbilen, personbilen får ett kraftigt kast och snurrar över vägbanan och vid mitt remsan av motorvägen vippar bilen över och han ser hur bilen försvinner i ett moln av dam i norrgående fil. Han bromsar lastbilen kraftigt hantycker det tar en evighet innan bilen stannar. Han får upp dörren och hoppar ut ur bilen och springer mot den plats som personbilen ligger.
När han kommer fram ser han en man som sitter i personbilen som är rätt så kraftigt demolerad och han ser en kvinna som ligger på magen utanför bilen han rusar fram till henne och vänder försiktigt på henne han känner ingen puls på henne hon är blodig i ansiktet. Flera bilar har stannat och folk kommer rusande han skriker att någon måste larma ambulans han vänder sig åter till den skadade kvinnan och börjar göra konstgjord andning han vet inte hur lång tid han hållit på han tycker det gått en evighet när han ser att kvinnan börjar andas svagt.
- Vad i helvete är ambulansen? Säger han för sig själv.
Han hör sirener på långt avstånd närma sig. När ambulans och räddnings personal kommit och dom tog över känner han sig utmattad han går till sin bil och kliver upp i hytten när han satt sig känner han att hanbörjar skaka han försöker tända en cigarett men det går inte han skakar för mycket. Han tänker på kvinnan som han hjälpt och ber en stilla bön att hon kommer att klara sig. När han känner sig lite lugnare försöker han på nytt att tända cigaretten nu gick det lite bättre. Han sitter i sina egna tankar när dörren på höger sida öppnas han ser förstrött åt sidan och ser en polis som kliver i bilen. Sen får han berätta om olyckan han har svårt att få fram ord han känner att han har en klump i halsen han tänker bara på som han hjälpt han torkar en tår ur ögat. När han redogjort för olyckan så föreslog polisen att han skulle ta igen sig på Nyköpings Bro så han gjorde som dom sa för nu kände han att han inte kunde köra. Efter att han tagit igen sig i en timma och kände sig pigg åkte han därifrån han kommer aldrig att glömma det han varit med om

Kapitel 19

Bosse och Pia hade förts till Nyköpings lasarett . han hade klarat sig bättre en Pia. Hennes tillstånd hade försämrats under transporten till Nyköpings lasarett så hennes utgång var mycket oviss enligt läkarna. Bosse hade varit medvetslös när han kom in till sjukhuset men hans skador var inte så svåra. Han hade ett brutit ben, järnskakning och var blå slagen över hela kroppen. När han vaknade upp ser han sig om vad är jag någonstans undrar han. Han kommer inte ihåg olyckan det ända han har är ett svagt minne av är att han kört mot Norrköping och att han varit smått irriterad och ilsken. Han hade kraftig huvudvärk det känns som hammarslag i huvudet, han känner sig öm i hela kroppen han försöker röra på sig men det går inte, han ser mot fotändan av sängen då ser han vänstra benet är upphängt i en ben vagga han, benet är gipsad. Han ser sig runt i rummet han är ensam. Vad är Pia undrar någonstans undrar han för sig själv, han börjar bli orolig vad har hänt henne är hon skadad eller har hon klarat sig det börjar att gå runt i huvudet på honom. Dörren öppnas och en sköterska kommer in i rummet hon ser på honom med ett leende
- Jasså du har vaknat nu. Sa hon och log mot honom.
Han såg på henne
- Vad har hänt och varför ligger jag här och vad har hänt Pia? Undrar han.
Hon ser på honom en lång stund.
- Du har råkat ut för en olycka. säger hon
- Vad har hänt Pia? Undrar han en gång till.
Hon ser att han är orolig och att han måste få veta vad som hänt Pia, hon visste inte på vilket sätt hon skulle framföra det på. Hon drog en djup suck.
- Pias tillstånd försämrades under resan hit in hon hade svåra inre skador. Sa hon
Han känner hur pulsen ökar och får en kraftig hjärtklappning och börjar kallsvettas. Han har svårt att få fram ord. Till slut lyckas han.
- Hur svårt skadad är hon? Säger han med gråten i halsen
- Jag vet bara att hon förts vidare till Karolinska sjukhuset och att hennes utgång är oviss.
Han känner att ha vill skrika rakt ut. Hon tar hans hand och ser på honom medlidande
- Du skall se att allt ordnar sig det har inträffat under förr! Och du får inte tro det värsta. Säger hon.
Han ser på henne en lång stund hennes ord har gjort att han kände sig lugn. Hon stryker handen över han hår och ser på honom sen lämnar hon rummet.
Några dagar efter mötet då Bosse avsagt sig sitt uppdrag som vice ordförande hade Gunnar kommit hem efter sin resa. När han fått reda på vad som mötets utgång blev han rasande på Eva, det hade inte blivit bättre när han fått reda om olyckan som Bosse och Pia råkat ut för. Gunnar hade sagt att dom måste sammankalla till ett möte. Men Eva protesterade och menade att det inte behövdes något möte hon hade också sagt att det var bra att Bosse hade avsagt sig sitt uppdrag i styrelsen men hon beklagade samtidigt det som hänt honom och Pia .Samtidigt var hon övertygad om att han för all framtid var borta från partiet och det glade hon sig över.
Gunnar hade inte lyssnat på hennes protester utan sammankallat styrelsen till ett extra möte.
Styrelsen hade träffats några dagar efter Gunnars hemkomst. När alla var samlade såg Gunnar ut över dom närvarande, alla visste varför dom blivit kallade till mötet det rådde en dämpad stämning i rummat.
- Ni vet varför jag sammankallat er? Alla såg på Gunnar och nickade instämmande. Sen fortsatte han
- Det är beklagligt det som hänt, så har jag varit i kontakt medsjukhuset i Nyköping och pratat med Bosse han kommer att vara borta en längre tid.
Lena såg på Gunnar.
- Hur är det med Pia? Undrade hon
Han såg på henne en lång stund sen lät han blicken svepa överdom andra.
- Hennes utgång är oviss hon är förd till Karolinska och det är inte säkert att hon kommer att klara sig. Sa han
Det blev tyst i rummet och en tryckande stämning. Eva som suttit tyst en lång stund ser på dom närvarande och säger med viss underton.
- Visst tycker jag det är olyckligt det som hänt och jag får beklaga det men jag tror för min del att Bosse inte kommer tillbaka och det är nog bäst för partiet.
Det blev tyst i rummet alla blickarriktades mot henne. Gunnar ser på henne och säger ilsket.
- Har du inga känslor alls eller vad är det frågan om egentligen?
- Du hörde vad jag sa, jag står för det jag sa och du vet lika mycket som jag att det bara varit problem med honom så det bästa för oss är att han inte kommer tillbaka.
Lena som inte sagt så mycket under mötet ser på Eva hon känner hur ilskan kommer krypande sen utbrister hon ilsket.
- Du skall ha klart för dej att Bosse skall tillbaka till partiet och det gäller även Pia om hon klarar sig.
- Inte om jag får bestämma. Säger Eva spydigt.
Lena känner att hon inte kan behärska sig hon reser sig ur stolen i ren ilska och rusar runt bordet till den plats som Eva sitter när hon är framme höjer hon handen och ger henne en örfil smällen är så kraftig att hon ryggar tillbaka så kraftigt att stolen ramlar bakåt med Eva och hon hamnar på golvet med en skräll. Lena lutar sig över henne och säger argt.
- Passa dej riktigt noga det säger jag dej!
Eva ser upp förskräckt från golvet på Lena hon gnider handen mot kinden där örfilen träffade. Dom andra ser med förvåning Lena och Eva allt har gått så fort att ingen kom för sig att ingripa Gunnar bara gapar av förvåning innan han kommer för sig att agera.
- Sluta Lena!! Vad tar du dej till med? Utropar han.
Hon blänger bara på Gunnar sen går hon med bestämda steg ut från rummet. Eva kravlar sig upp från golvet hon ser hur Lena lämnar rummet hon skriker efter henne.
- Det här skall du få igen för din jävla hagga!! Sen ser hon på dom andra i rummet med en hatiskblick och fräser ilsket.
- Hur kan ni låta sådant hända!
Dom ser på henne men ingen vågar säga något. Vivian ser på henne med medlidande.
Eva vänder sig mot Gunnar och säger ilsket.
- Nu är det du som tar tag i henne och sparkar henne från partiet!
Han hinner inte svara henne för hon lämnar rummet ilsket dörren slår igen med en skräll.
Mötet hade avslutats och stämningen var mycket tryckt när dom lämnade rummet Gunnar kände sig maktlös mot alla dessa intriger och håller det på så här så kommer det inte att finnas något parti kvar
Och skulle pressen få reda på vad som hänt så skulle det troligen bli döds stöten för dom.

en politisk såpa kapitel 16-17

Kapitel 16

Efter mötet hade Bosse och Pia åkt tillbaka till Norrköping. Dom hade tänkt stanna kvar i Stockholm men ändrade sig fördom ansåg att dom inte behövde vara kvar för dom var lediga några dagar från arbetet i riksdagen. När dom kom fram till Norrköping så var det rätt sent på natten så dom stöp i sängen uttröttade . Bosse vaknade när morgontidningen damp ner i brevlådan. Han gick upp och hämtade tidningen sen gick han in i köket och gjorde ordning kaffet. Han tänkte väcka Pia men han tyckte hon kunde få sova ut efter resan från Stockholm. Han satte sig vid köksbordet och slog upp tidningen och började bläddra igenom den med ens var han klarvaken då han såg dom feta rubrikerna där det stod att hans bolag var nära en konkurs och att han undanhållit skatt han visste att det var lögn som stod i tidningen och att det var någon som var ute för att skada honom, man tog även upp om mötet i gårkväll på partiet där det stod att Benny blivit avsatt och det stod att det skulle ha varit Bosse i stället som skulle ha blivit avsatt i stället för Benny dom skrev att det var olämpligt att ha någon i partiet som undanhållit skatt. Hen började fundera på vem som spridit dessa lögner till pressen om honom och Bennys avsättning han började undra om det var Vivian eller Eva föresten kunde det ha varit vem som helst det mesta pekade åt Benny och han misstänkte att Eva kunde ha ett finger med i spelet men han var inte säker på den saken. Pia hade vaknat och kom ut i köket yrvaken han såg på henne. Hontyckte att han inte såg så glad ut.
- Vad är det? undrade hon
- Det är någon som skrivit i tidningen att mitt bolag är nära en konkurs, att jag undanhållit skatt. sa hen
- Vem kan sprida sådana lögner! Utbrister hon ilsket.
Han såg på henne och sa.
- Det kan vara vem som helst men jag misstänker att Benny kan ligga bakom eller Eva.
- Men hur skall vi få reda på om dom ligger bakom för tidningarna skyddar sina uppgiftslämnare. Sa hon
Han nickade instämmande.
Det ända var att försöka få in en dementi i tidningen men han misstänkte att det var försent att göra något och i den frågan hade han rätt för telefon hade gått varm hela dagen hans fordringsägare hade ringt och han hade fullt upp med att förklara att det som stod i tidningen var lögn. Några av dom hade trott på honom och några inte. På kvällen så stod det med feta bokstäver på kvällspressens löpsedlar om hans påstådda skattefiffel och den pågående konkursen. Så den som kommit med lögnerna om honom hade lyckats i sitt uppsåt att skada honom.
Eva var borta hela dagen. Hon tänkte på vad som hänt den senaste tiden hon hade strövat planlöst omkring när hon kom till Berzelipark tänkte hon gå hem men hon hade stött på Benny så hon ändrade sig de hade kommit samspråk och hade inte berört det som hänt på mötet i går kväll. Hon tyckte inte han såg så glad ut men hon kunde förstå honom de bestämde att de skulle gå hem till honom. Han hyrde ett rum i gamla staden. Rummet var sparsamt möblerat det stod en säng i ena ändan av rummet sen hade han ett bord vid fönstret och på bordet stod en kokplatta och mitt i rummet stod ett gammalt slitit bord och två fåtöljer . Hon lät blicken svepa över rummet när dom kom in hon tyckte det var tråkigt han skulle behöva bo så där. Förut när de hade ett förhållande så bodde han bättre så hon undrade för sig själv varför han bodde så här nu men hon ville inte fråga honom. Han såg på henne hon såg tillbaka och sa:
- Är det du som bidragit till det som står i tidningen i dag?
Han så på henne en stund han visste inte vad han skulle svara henne det var som han sökte efter ord efter en stunds tystnad sa han.
- Ja, det är jag som pratat med pressen.
- Men varför? undrade hon med en frågande blick.
- Det är inte min mening att skada partiet utan det är Bosse jag vill komma åt. Sa han
Hon såg på honom med en intensiv blick . Han kände sig skamsen i hennes närvaro för det han gjort. Hon fram till honom och la armen om honom och viskade i hans öra.
- Glöm det som hänt nu.
Han kände hennes parfym doft och han kände att han började bli varm i kroppen av hennes närvaro. Hon såg på honom med ett leende och så viskade hon.
- Skall vi uppleva gamla tider igen lilla gubben?
Han såg på henne han fick inte fram ett ord. Hon tog hans hand och drog honom till sängen sen började hon att smeka av honom kläderna hans hjärta började slå kraftigt och han kände hur pulsen ökade, när hon fått av honom kläderna så knuffade hon ner honom i sängen. Han såg på henne där hon stod bredvid sängen och började klä av sig han tänkte passat till en naken dansös för hon tog tid på seg hon lät plagg efter plagg falla medan hon kråmade sig sensuellt efter en stund stod hon naken framför honom han såg på henne där hon stod naken hon såg ut som en gudinna hennes bröst putade uppnosigt hon hade en underbar kropp för att vara 45 år. Hon såg på honom med ett leende sen sjönk hon ner över honom. Han blundade han kände sig i sjunde himmelen . Dom älskade hårt och intensivt, han kände sig svimfärdig när dom båda skrek ut sin lust de exploderade på en och samma gång.
Dom låg en stund och såg på varandra efter en stund sa han.
- Vad tror du Gunnar skulle säga om det här kom fram?
Hon såg på honom med ett leende och sa
- Oroa dej inte för dt för det kommer inte fram föresten har du fått dåligt samvete redan?
- Den som skall ha dåligt samvete så är det du min vän. Sa han lite spydigt.
Hon log mot honom och klev upp ur sängen och började ta på sig kläderna
- Det kanske är bäst att jag börjar dra mej hemåt för Gunnar kanske börjar att undra vad varit hela dagen sa hon.
När hon fått på sig kläderna böjde hon sig fram och gav honom en lätt puss på kinden sen gick hon mot dörren när hon var vid dörren vände hon sig om och log och gav honom en släng kyss sen öppnade hon dörren och gick ut. När dörren stängdes efter henne låg han kvar i sängen och såg mot dörren han hörde hennes steg försvinna sen blev det tyst i trappen. Han kände sig plötsligt så ensam när hon gått.
När Eva hade kommit hem så hade det utbrutit ett stort gräl mellan henne och Gunnar. Han hade fodrat av henne att tala om vad hon varit någonstans hela dagen men hon hade vägrat, det hela slutade med att hon hotade att lämna honom. Han insåg att det inte var någon mening att försöka prata med henne. Han kunde inte begripa varför hon blivit så som hon var ilsken av sig dom senaste månaderna visst hatade hon Bosse men det skulle inte behöva gå ut över honom. Han gick in och la sig på sängen för att slippa prata med henne.
Dom följande veckorna var tuffa för Bosse skatte myndigheten hade börjat att granska hans bokförning och några fordringsägare hade sagt upp krediter och arbetet i riksdagen tog också mycket av han tid, det hade börjat att prata och viska bakom hans rygg i riksdags korridorerna. Riksdags gruppen var något splitrad när det gällde honom några krävde han avgång och den som var mest aktiv till att försöka få honom avsatt var Eva men Gunnar och halva gruppen trodde att han inte fifflat med skatten
Eva och Vivian visste att det som stod i tidningen var lögn men dom gjorde allt för att bli av med honom.

Kapitel 17

Det började också knaka i fogarna när det gällde riksdagsarbetet för Gunnar hade börjat mer och mer att stödja den sittande regeringen, även fast man kommit överens i riksdags grupp så hade han börjat köra över riksdags grupp och det började hända allt oftare och det börjades skrivas att oftare i tidningen om hur han körde över dom andra i gruppen. Dom som röstat på dom i valet började tappa förtroendet för partiet men det brydde han sig inte när stödet för partiet började gå ner man började undra varför han gång på gång körde över gruppen och varför han inte tog någon hänsyn till det sjunkande stödet bland sina väljare man började misstänka att det låg något bakom hans agerande men man hade inga bevis. Bosse misstänkte att Eva kunde ha ett finger med i spelet för man visste inte vad man hade henne det kunde vara hon som övertalat Gunnar att stödja regeringen. Bosse började tröttna på det agerande som Gunnar höll på med för det hade börjat skada partiet så han krävde att styrelsen skulle samlas för att diskutera igenom sympatierna och stödet till sittande regering. Gunnar hade gått med på att samla styrelsen men beklagade att han inte kunde komma själv men tyckte att Bosse kunde ta över mötet. Eva hade som vanligt motarbetat och menade att det inte behövdes något möte utan det kunde vänta tills Gunnar kom tillbaka. Men i den frågan hade inte Gunnar lyssnat utan han hade bestämt att mötet skulle genomföras. Bosse och Pia var dom första som kom till partikansliet han kände sig stark inför mötet och var glad att han skulle leda mötet men han hade en olustig känsla av att det skulle hända något på mötet men han hoppades att det inte skulle hända något men man kunde inte vara säker. Han och Pia slog sig ner i en fåtölj hon såg på honom en lång stund hon tyckte han såg orolig ut. Han såg på henne och log ett matt leende mot henne.
- Vad är det? undrade hon
- Jag känner på mej att något kommer att hända på mötet. Sa han
- Det tror jag inte men vad skulle kunna hända? Undrade hon
- Vet inte men på dom här mötena kan vad som helst hända. Sa han
- Jag vet men tänk inte på det utan slappna av sa hon och gav honom en lätt puss på kinden.
Hon kunde förstå att han kände sig orolig efter allt han genomgått dom senaste veckorna allt som skrivits om honom och myndigheternas granskning av hans bolag, hon visste att Eva kunde använda det mot honom fast det var lögn. Men hon hoppades att allt skulle ordna upp sig och att dom som spridit lögnerna skulle träda fram så småningom . hon blev avbruten i sina tankar när Eva kom in hon såg sig om sen såg hon Bosse och Pia hon styrde stegen mot dom när hon var framme hos dom stannade hon framför Bosse. Han såg upp på henne deras blickar mötes hon såg med förakt och hat i blicken.
- Nu är du väl stolt att få leda mötet, jag säger dej hitta inte på några dumheter när Gunnar inte är här. Hennes ord skar som en kniv genom honom. Han tänkte svara men hon vände sig och gick in i mötes lokalen. Han kände hur det började koka av ilska i honom. Pia såg på honom och viskade i hans öra
- Lugna ner dej och bry dej inte om henne.
Styrelse medlemmarna anlände en efter en när alla var samlade så gick dom in i möteslokalen och bokade sig runt bordet. Han granskade dom närvarande med lite irriterad blick. Han kände sig nervös och olust känslan ville inte släppa. Han började mötet och förklarade att dom var samlade för det har blivit ett för intimt samarbete med regeringen och att det inte fick fortsätta så och att väljarna började tappa förtroendet för partiet, att dom var tvungna att ta ett beslut i frågan. Han ser på dom närvarande en lång stund men ingen säger något. Efter en stund säger han
- Är det ingen som har något att säga?
Han blir avbruten av Eva som säger ilsket
- Du får säga vad du vill men du skall inte försöka ändra på saker och ting när inte Gunnar är närvarande.
Han blir irriterad av hennes sätt att avbryta honom så han spänner blicken i henne och säger ilsket.
- Nu får du lugna ner dej lite och vill du ha något sagt får du faktiskt begära ordet.
Hon blänger ilsket på honom.
- Nå skall vi ta ett beslut nu att det får vara slut med det intima samarbetet med regeringen? Säger han
Han ser ut över dom närvarande ingen säger något dom ser på varandra lite villrådigt precis som dom inte vad dom skulle säga. Han ser på Pia hantycker att det är lustigt att inte hon säger något. hon ser upp på honom deras blickar möts hon känner sig lite skamsen hon vet inte vad hon skall säga hon stödjer ju honom men vågar inget säga för hon är rädd för Eva.
- Du då Pia varför säger inte du något? undrar han
- Du vet ju hur det är så fort man säger något så försöker Eva trycka ner oss. säger hon
- Ja det vet jag men varför säger du inget? Du har inget att frukta från henna säger han och ser på Eva. Hon blänger på honom och ger honom ett hånfullt leende. Sen ser hon på Pia och säger
- Jag har aldrig tryckt ner någon så kom inte med dom lögnerna.
Pia känner hur ilskan kommer smygande och hon känner att hon hade god lust att klappa till Eva men hon måste behärska sig
- Har inte du tryckt ner folk det ät väl det enda som du håller på med så fort du får tillfälle! Utbrister hon ilsket
Bosse avbryter dom och säger
- Nu lägger ni av med att angripa varandra, försök att ta ett beslut på det vi är samlade för att göra!
Ingen vågar eller ville inte ta något beslut när inte Gunnar var närvarande Bosse hade försökt att övertala dom som ville vänta tills Gunnar hade kommit tillbaka men ingen ville lysa på honom dom som ville ta ett beslut var Pia, Harriet. Kristina Lagerqvist såg på Bosse och sa
- Jag vågar inte rösta för det är bättre att Gunnar är närvarande!
Han hade sett på henne med stor förvåning för han trodde att hon skulle åtminstone stödja honom.
- Du kan inte mena att du inte vågar vara med om att ta ett beslut när inte Gunnar är här? säger han förvånat
Hon nickar instämmande men hon vågar inte se honom i ögonen för hon känner sig skamsen att inte våga stödja honom, hon vet att han är mycket besviken på henne.
Han känner att han börjar bli irriterad samtidigt känner han ilskan komma krypande. Han ser ut över styrelsen och ruskar på huvudet och drar en djup suck.
- Det är en lustig styrelse det här ingen vågar ta beslut när inte Gunnar är närvarande vad är ni för ynkryggar vågar ni inte stå för era beslut utan måste ni ha Gunnars medgivande och skydd säger han ilsket! Och fortsätter
- Då får jag meddela er att jag avsäger mitt arbete i den här styrelsen. Han reste sig och kastade en blick över rummet. Eva såg upp från sin plats hon såg mycket nöjd ut hon såg ut att ha vunnit högsta vinsten på lotto. Vivian såg också lycklig ut, dom andra vågade inte se på honom. Han och Pia lämnade rummet med raska steg. Både Eva och Vivian var mycket nöjda med den utveckling som mötet tagit att Bosse hade avgått tog Eva som en personlig seger. Men nu återstod ett problem för Eva och det var att förklara för vad som hänt för Gunnar hon visste att han skulle bli rasande så hon fick försöka hitta på något.

Kapitel 14

Efter mötet försökte Vivian att få tag på Benny hon ringde hem till honom men han svarade inte tydligen var han inte hemma. Så Vivian tog bilen (en gammal Volvo 244) och körde runt och letade efter honom. Hon åkte runt i dom centrala delarna av Stockholm och letade. När hon kom till Brunkebergstorg såg hon honom hon signalerade på honom. Han stannade upp och tittade varifrån signalen kom. Hon körde upp vid sidan om honom och stannade bilen och vevade ner sidorutan.
- Benny vart är du på väg? undrade hon
Han såg på henne och sa
- Jag tar bara en liten promenad. sa han
Hon bad Benny hoppa in i bilen för hon ville prata med honom. Han såg tveksamt på henne men efter lite tvekande så satte han sig i bilen. Hon såg på honom och undrade vad som flög i honom på mötet. Han bara såg på henne men sa inget utan bara och bara mumlade något. Hon såg på honom sen la hon i en växel och körde ut från trottoarkanten. Efter en stund såg hon på Benny och frågade.
- Skall vi åka och fika någon stans?
- Det kan vi väl svarade han tjurigt.
Hon kastade en blick på honom han var sig inte lik han ville knappast prata med henne. Hon körde mot Essingeleden och började köra söder ut hon tänkte att dom kunde ta en fika på Scandic motell vid kungens kurva. Under resan ut dit försökte hon prata med honom men han svarade inte han bara tittade i golvet der verkade som han inte hörde henne. Vill han inte prata så slipper han tänkte hon. När dom kom fram parkerade hon bilen sen gick dom in till cafeterian, när dom tagit kaffet gick dom och satte sig i ett undan skymt hörn så dom skulle få vara ostörda. När dom satt sig så efter en stund frågade hon
- Kan du nu tala om vad det är med dej och vad som flög i dej på mötet?
Han satt och rörde i koppen och såg enbart irriterad ut.
- Nå tänker du svara undrade hon
Han såg upp på henne och så tittade han ner i koppen och fortsatte att röra. Vivian kände att hon började bli ordentligt sur på honom .
- Varför vill du inte prata med mej är det nödvändigt att sitta och tjura hela tiden jag tycker du skall sluta nu och uppföra dej som vuxen är det ok undrade hon.
Han såg upp från koppen igen och såg på henne det var precis som han tänkte på vad han skulle säga efter en stund sa han tjurigt
- Jag har ingen lust att prata men efter som du är så envis kan jag väl prata med dej. Och fortsatte
- Jag ångrar det som hände på mötet jag kunde inte behärska mej jag tappade helt enkelt kontrollen över mej.
- Är du nöjd med svaret sa han ilsket.
Hon kände att hon inte skulle komma någon stans med honom så det var meningslöst att fortsätta så det är lika bra att åka hem. Hon såg på honom en stund sen sa hon
- Jag får väl vara nöjd med det men du skall ha klart för dej att jag tror på dej och kommer alltid att ha mitt stöd
Han så på henne nu såg han lite gladare ut och sa
- Det är Bosses fel alltsammans han har hela tiden varit ute efter mej så han är väl glad för jag inte fick vara kvar.
Äntligen tänkte hon så har han börjat lätta sitt hjärta så det kanske inte var meningslöst att åka hit.
Han såg på henne och sa
- Jag kommer att ge igen för det här bara jag får tillfälle så Bosse skall akta sej mycket noga.
Hon såg på honom och sa
- Hitta inte på några dumheter nu utan försök att glömma det som hänt.
- Jag kan inget lova sa och log
- Tänk dej för du kan råka illa ut om du hittar på några dumheter sa hon och såg allvarligt på honom
- Du sa att du ställer upp för mej så visa att du gör det sa han lite tjurigt
Nu blev hon arg och tänkte att han aldrig lär sig och sa
- Jag ställer inte upp på några dumheter skall du ha klart för dej, om du vill att vi skall komma åt Bosse skall det vara på mitt sätt skall du ha klart för dej och jag vill inte veta om några kriminella handlingar.
Hansåg på henne och sa
- Samtalet är slut och nu vill jag åka hem. Så vill du vara vänlig att köra mej hem nu.
Vivian såg på honom hon ville inte säga emot honom för hon såg att han tjurat till igen så dom reste på sig och gick ut till bilen. Sen startade hon bilen och började köra in emot Stockholm, dom sa inte mycket under färden in till stan det var en tryckande stämning i bilen hon kände en olustig känsla så det skulle bli skönt att få släppa av honom när dom kom in till stan. Hon satt och tänkte på vad han sagt hon viste att han var kapabel att hitta på saker och ting han kunde ta sig till med vad som helst. När dom var på Fredhällsbron bad han att bli avsläppt vid centralstationen så hon körde till centralen hon stannade bilen utanför entrén till centralen han såg på henne och klev ut ur bilen hon såg hur han försvann i på centralstationen . sedan åkte hon hen hon hade tänkt ringa Gunnar när hon kommit hem men ångrade sig. Hon gick och la sig i stället.
Efter det Eva lämnat mötet demonstrativt åkte hon hem. Hon satt inte och uppe och väntade på Gunnar utan gick och la sig i stället för hon ville inte vänta på honom för just nu så ville hon inte prata med honom när han kommit hem. Gunnar kom hem rätt så sent Eva hade sovit när han kom hem och det förvånade honom för hon brukar vänta på honom så han lät henne sova och gick och la sig.

Kapitel 15

Dom vaknade samtidigt nästa morgon. Eva blängde bara på Gunnar. Hon gick ut i köket och satte på kaffet, han hämtade tidningen och satte sig vid köksbordet bläddrade igenom tidningen, rätt som det var utropade han
- Vad i helvete är det här för något? Eva såg förvånat på honom och undrade vad som hänt
- Vad skriker du för? Han kastade över tidningen till henne och sa
- Läs själv så for du se för helvete utbrister han ilsket.
Hon tog tidningen och såg rubrikerna, sedan läste hon vidare där stod det om Bennys avsättning sen var det mycket påhittat den som skrivit viste precis vad han gjorde. Han ville enbart smutskasta partiet och förnedra personerna i partistyrelsen. Detta skulle innebära att även partiet skulle skadas av skriverierna. Man skrev också att Bosses skivbolag hade undanhållet skatt och att det var en konkurs på gång. Eva såg på Gunnar och frågade.
- Vem kan ha givit det här till pressen tror du eller kan det varit någon som var med på mötet eller vad tror du?
- Vem vet svarade han och såg väldigt förvånad ut. Jag sitter och funderar på om det kan vara Benny och såg på henne. För han var rätt arg när han lämnade kansliet i går kväll.
- Det kan jag inte tänka mej svarade hon och såg förvånat på honom och fortsatte
- Han får ju skulden för allt så fort det är något så skyller man på Benny.
Gunnar såg en lång stund på henne sen sa han
- Det pekar på honom för vem annars vill sprida lögner och skada Bosse på det här viset att på stå att Bosse undanhållit skatt och att en konkurs är på gång .
Hon såg ilsket på Gunnar och säger ilsket.
- Det kan inte vara han så sluta med dina anklagelser mot Benny.
Gunnar börjar att ilskna till och säger ilsket
- Lägg av nu allt pekar ju på honom du måste snart börja inse fakta någon gång.
Nu kunde hon inte hålla sig utan nästan skriker till Gunnar
- Så som du behandlar Benny på samma sätt behandlar du mej!!
Han såg förvånat på henne och tänkte vad har flugit i henne i dag och säger.
- Jag har väl inte behandlat dej illa?
- Har inte du skriker hon. Och fortsätter .
- I går körde du nästan ut mej från mötet.
- Jag körde inte ut dej från mötet jag sa bara att om du inte lugnar ner dej kunde du lämna rummet för du uppförde dej mycket olämpligt både mot Bosse och Pia så var upp till dej själv. Säger han
- Du är en förbannad egoist du tänker bara på dej själv och försvarar Bosse och Pia. Skriker hon.
- Lägg av och skrika till mej! Säger han argt. Och fortsätter
- Jag skall säga dej att Eva att Bosse är en tillgång till för partiet
- Ha Ha en tillgång för partiet tillåt mej skratta. säger hon spydigt.
Sen slänger hon på sej kappan och rusar ut genom dörren.
- Vart i helvete skall du ropar han efter henne
- Det skall du inte bry dej skriker hon och slår igen dörren med en smäll.
När hon kommer ut börjar hon gå mot djurgården hon är arg så hon kokar. Hon vet inte vad hon skall ta sig till med hon går rastlöst mot djurgården. När hon kommit ut till djurgården sätter hon sig utan för skansen och funderar på vad som hänt. Hon tänker på Benny hon kan inte glömma det förhållande hon haft med honom. Efter en stund reser hon sig och börjar gå tillbaka till lägenheten. Men hon känner inte för att gå upp för hon vill inte träffa eller prata med Gunnar nu. Hon går rastlöst omkring och tänker på vad som kommer att hända och om det var Benny som lämnat uppgifter till pressen det kan ju vara han men att lämna falska uppgifter låter inte så bra men så tänker hon vad spelar det för roll om man börjar granska Bosse. Mest orolig var hon om Benny skulle hitta på något för hon visste att han var kapabel till vad som helst i det tillstånd han var i nu.

en politisk såpa kapitel 12-13

Kapitel 12

Val rörelsen gick rätt så bra inga större intriger inträffade med undantag av dom utspel som Benny och Vivian gjort om invandrare. Deras utspel hade tidningarna slagit upp med feta bokstäver och massmedia anklagade demokratiska partiet att vara ett invandrar fientligt parti. Vivian var den som gjort dom grövsta påhoppen hon hade gått ut med rena lögner om flyktingar och invandrare. När Bosse hade läst tidningen om Vivians utspel hade han blivit rasande. Bosse gick fram och tillbaka i lägenheten han var så förbannad att han inte kunde sätta sig. Pia kom in från köket och såg att det var något med Bosse.
- Vad är det? undrade hon och såg på honom.
- Vad det är har du inte läst tidningen? sa han ilsket
- Men snälla du lugna ner dej du behöver väl inte skrika mot mej! sa hon
Bosse såg på henne och sa
- Förlåt mej det var inte meningen att vara arg på dej och så fortsatte han
- Det är Vivian som varit i farten med en massa fientliga uttalanden om invandrare hon har haft god hjälp av Benny.
Pia såg medlidande på Bosse och så gick hon fram till honom och kramade honom och gav honom en lätt puss på kinden och sa.
- Du får väl ringa Gunnar och prata med honom för han bör ju begripa att det inte får fortsätta så här!
Han såg på henne och sa
- Du har rätt jag skall ringa och prata med Gunnar
Sen gav han Pia en puss och gick till telefonen och slog Gunnars nummer. Han hörde hur signalerna gick fram han tänkte hoppas att Gunnar är hemma, så hörde han hur telefon lyftes och hörde Evas röst i andra ändan.
- Eva Adenberg. Bosse drog en djup suck och så sa han.
- Hej det är Bosse har du Gunnar hemma?
- Jasså är det du och vad vill du Gunnar?
- Jag vill prata med honom så hämta honom nu om han är hemma sa Bosse irriterat.
Han hörde hur hon ropade på Gunnar, efter en stund kom han till telefon
- Hallå Gunnar här.
Bosse gick rak på sak
- Hej det är Bosse har du läst tidningen? Och har du något att säga om det dom skriver om?
- Du behöver inte hajka upp dej på småsaker sa Gunnar.
Bosse känner hur han börjar koka av ilska och så utbrister han
- Småsaker säger du om det som både Vivian och Benny gjort! Begriper du inte att det är till skada för oss och det borde du inse snart.
- Lugna ner dej lite nu Bosse sa Gunnar.
- Jag tänker inte lugna ner mej för en tu tar avstånd till deras utspel och vi måste göra oss av med Vivian och Benny innan dom ställer till mer skada för oss.
- Jag tänker inte göra mej av med dom för dom är en tillgång för partiet sa Gunnar.
Bosse kunde inte behärska sig längre utan han blev så förbannad att han kastade på telefonluren med en smäll. Pia som varit närvarande under hela samtalet såg förvånat på Bosse när han kastat på telefonluren hon såg att han kokade av ilska han var så arg att han skakade i hela kroppen han slog näven i telefonbordet sen gick han och hälled upp en whisky för att lugna sig och satte sig i fåtöljen
- Vad sa Gunnar? Undrade Pia
Han såg på Pia sen sa han uppgivet
- Gunnar vill inte göra sig av med varken Vivian eller Benny han påstår att dom är en tillgång för partiet.
- Vad säger du utbrister Pia förvånat. Och fortsätter
- Det kan inte vara sant det måste vara Eva som ligger bakom.
Bosse nickar instämmande och säger
- Ja vem annars än Eva. Men Gunnar borde begripa bättre och se vad som håller på att hända.
- Vad skall vi göra skall vi vara kvar eller vad tycker du Bosse ? Undrade Pia.
Han såg på henne en lång stund, funderade han hur dom skulle göra. Han kom fram till att dom inte skulle lämna partiet utan av vaktar och ser vad som händer. Pia var inte så pigg på att vara kvar men efter att tänkt lite så kom hon också fram till att det var lika bra att vara kvar och se hur utvecklingen blir och skulle dom lämna Demokratiska partiet så skulle Eva ta det som en stor seger och dom menade att det skulle hon inte få.
Bosse kände sig trött och utsliten när han satt i fåtöljen han såg på Pia och tänkte att det var tur att han hade henne att hon fans gjorde det lite lättare för honom. Alla gräl och intriger gjorde att han kände sig matt i hela kroppen han gäspade samtidigt tittade Pia upp från tidningen hon satt och bläddrade i.
- Är du trött min lilla gubbe? sa hon med ett leende
- ja jag somnar när som helst.
- Gå och ta en dusch så blir du piggare sa hon.
Han nickade instämmande och så reste han sig och gick in i badrummet och klädde av sig snabbt och klev in i duschkabinen det varma vattnet strilade ner för han kropp, kände sig något piggare så hörde han hur dörren till badrummet öppnade sig han vände sig om och där stod Pia naken hon granskade honom och så klev hon in i duschen och tog tvålen och började tvåla in honom med mjuka rörelser och så viskade hon i hans öra
- Jag tyckte att du behövde få lite sällskap i duschen älskling.
Han njöt när Pia tvålade in honom, han kände sig lugn ilskan hade försvunnit hon viste hur man skulle bli på gott humör. När dom var klara så gick dom in i sovrummet och kröp ner i sängen, det tog inte lång stund tills dom somnade i varandras armar.

Kapitel 13

Valet hade blivit lyckad. Demokratiska partiet fick sju procent. Dom övriga partierna i riksdagen såg inte nykomlingarna med blida ögon, dom menade att dom var en fara för demokratin, dom somvar mest agresiva var Folkpartiet och socialdemokraterna man gick till angrepp mot deras flyktingpolitik . partiets dåliga ryckte hade Vivian och Benny orsakat med alla dessa uttalanden som dom hade gjort under valrörelsen, under sommar tunern och det värsta av allt var att Gunnar Adenberg som partiledare hade ställt sig upp och försvarat deras utspel i flykting frågorna. Bosse hade krävt att både Vivian och Benny skulle sparkas från partiet åtskilliga gånger, varje gång har han fått kalla handen från Gunnar och varje gång dom tog upp frågan så ställde dom upp på hans sida så hade dom som varit emot blivit nerröstade. Bosse bestämde sig att han inte skulle ta upp frågan om Vivians och Bennys avgång för han ansåg att nu behövdes det arbetsro när dom var i riksdagen. Det hade även gott bra för partiet ute i kommunerna också så man kunde vara nöjd med utgången av valet. Den inre kretsen av partiet bestod av Gunnar Adenberg, Eva Adenberg, Vivian Fransson, Harriet Lander, Benny Pehrsson, Pia sundbom, Inga-Lill Bengtsson, Ingrid Hålund, Lena Karlsson, Kristina Lagerqvist, Sven Bellander och Bosse Mattsson.
Det värsta av allt så blev eva Adenberg partisekreterare och Gunnar Gruppledare. Bosse visste att det skulle bli ett tufft arbete dom kommande tre åren. Bosse ville föra en politik som låg mer åt vänster men han hade lovat Gunnar att föra en politik mer i mitten men det brydde han sig inte om längre så det största problemet tyckte han låg hos Gunnar visst hade Gunnar lovat att det inte skulle bli någon höger politik så som det såg ut nu så skulle dom ligga mer åt höger för både Gunnar och Eva var i hjärtat moderater och dels att Eva hade gått ihop med Vivian och Benny och dom låg mer på den mörkblåa sidan dels att både Vivian och Benny var mycket farliga personer och han kände på sig att det skulle bli svårigheter att arbeta med dom två men han måste acceptera det. En vecka efter valet hade Gunnar kallat till möte på partikansliet. Kansliet låg på Köpmangatan i gamla stan.
Bosse och Eva var bland dom första på plats, efter en stund kom dom övriga i styrelsen. Bosse och Pia slog sig ner i varsin fåtölj. Harriet Lander kom in genom dörren hon lät blicken svepa över dom närvarande när hon såg Bosse styrde hon sina steg mot honom när hon var framme tittade han upp och deras blickar möttes
- Hej Bosse der var länge sen sist sa hon och satte sig ner bredvid Bosse.
- Hej jag får säga det samma.. sen fortsatte hon
- Vet du varför Gunnar kallat till möte?
- Jag har ingen aning! svarade han
- Vad tror du Pia undrade Harriet och såg på henne.
Pia som inte sagt så mycket såg frågande på Harriet och sa
- Jag misstänker att det han handla om Vivian och Benny eller partiets arbete i riksdagen
- Jag tycker att Gunnar borde ha sänt ut en föredragnings lista med kallelsen! sa Bosse
Både Pia och Harriet nickade instämmande.
Gunnar kom in i rummet och såg ut över dom församlade efter honom kom Eva.
Bosse och Evas blickar mötes och han såg hatet i henne ögon lysa. Gunnar sa med en myndig stämma
- Vi samlas inne i sammanträdes rummet. Dom närvarande drog sig mot rummet. När dom kom in så slog dom sej ner vid bordet. Bosse, Pia och Harriet satte sig bredvid varandra mitt emot honom satt Lena han såg på henne och tittade upp och deras blickar möttes hon blinkade åt honom och log Bosse log tillbaka han kände sig varm i kroppen när deras blickar möttes.
Vivian och Benny såg ovanligt nöjda ut. När Bosse såg hur nöjda dom verkade började han misstänka vad mötet skulle handla om. En som inte var närvarande var Hans Gustavsson som lämnade partiet under valrörelsen efter att man kommit på att han fuskat med bostadsbidraget och haft andra skumma affärer.
När all intagit sina platser öppnade Gunnar mötet och sa
- Ni kanske undrar varför jag kallat till detta möte?
Bosse såg på Gunnar och sa frågande
- Man kan undra varför du samlat oss vi är ju inte informerade om vad mötet skall ta upp om du sänt med föredragnings listan så hade man kunnat förbereda sig lite och sett vad mötet skulle handla om.
Eva kastar en ilsken blick på honom och säger spydigt
- Vi ansåg att vi inte behövde det och för det första så skall du klaga på allt inget passar dej du är som en gnällig unge.
Bosse svarar henne snabbt
- Och du är mest arg och sur har inte Gunnar kunnat tukta dej. Eller ramlade du ur sängen i morse!
Bosse såg hur det blixtrade till i hennes ögon
Gunnar slog mötesklubban i bordet med en skräll och sa ilsket.
- Nu slutar ni båda, att ni aldrig kan hålla sams ni kan ju inte vistas i samma rum! Så fortsatte han
- Jag får beklaga att jag inte sänt med någon föredragnings lista det var ett misstag från min sida. Gunnar tänkte för sig själv jag bad ju Eva sända en men det törs jag inte säga för då bryter väl helvetet lös mellan Bosse och Eva.
Harriet såg på Gunnar och sa irriterat
- Nå skall du komma till sak någon gång?
Gunnar drog en djup suck och sa
- Det gäller det kommande arbetet i riksdagen med våran invandrar politik. Vi kommer att driva en tuff flykting politik och dom som kommer att hålla i det är Vivian och Benny.
Bosse kände hur ilskan kom krypande. Pia såg på honom att han blev ilsken så hon lade handen på hans arm och viskade.
- Försök behärska dej Älskling!
Han såg på Pia att hon var orolig så han viskade tillbaka
- Ok jag skall lugna mej. Sen vände han sig mot Gunnar och sa.
- Dom har ju visat vad dom går för under dom senaste månaderna men jag skall inte bråka om det för dom blir i alla fall hållna om ryggen.
Nu blev Vivian mycket irriterad och säger med en tjurig ton.
- Du Bosse och många med dej har inte insett faran med den stora invandringen den invandrar politik som förts är ett hot mot vårat land
Eva säger snabbt.
- Jag håller med Vivian varken Bosse eller många med honom har inte insett faran.
Ingrid Hålund avbryter Eva och säger
- Om vi skall föra den flyktingpolitik som både Vivian och Benny förespråkar så kommer det att skada partiet för all framtid!
Harriet säger snabbt innan Vivian hinner säga något.
- Jag håller med Ingrid!
Kristina som varit tyst säger
- Jag håller med båda att om vi skall föra den politik som Vivian och Benny förespråkar kommer partiet att grava sin egen grav.
Nu var diskussionen i gång varken Vivian eller Benny kunde göra sig hörda alla pratade i mun på varandra det började likna en polsk riksdag
Gunnar försöket få slut på den livliga diskussionen åtskilliga gånger men ingen brydde sig han kände hur han började tappa kontrollen över mötet. Eva tittade förtvivlat på honom och han bara ruskade på huvudet och såg hjälp lös ut till slut brast tålamodet på honom och han skriker rätt ut
- Sluta för helvete har ni blivit alldeles galna!
Det blev tyst det var som att vrida av en strömbrytare man kunde höra en knappnål falla. Alla blickar riktades mot Gunnar. Sen sa han
- Vad är det ni håller på med har ni inget förstånd kvar. Kan vi fortsätta mötet nu? Sen fortsatte han
- Kan vi fortsätta mötet nu och komma till beslut när det gäller den flykting politik vi skall föra?
Alla nickade instämmande.
Benny som inte sagt så mycket sa.
- Vi måste föra en mycket hård flyktingpolitik och varken Bosse eller någon anan skall få stoppa den han såg på Gunnar, Eva och Vivian och dom nickade instämmande. Och så fortsatte han
- Om vi skall få lugn i partiet så vill jag att Bosse skall lämna partiet.
Alla såg för fånat på Benny.
Pia kände hur ilskan kom smygande och säger ilsket med adress Benny
- Vad är det du säger om någon skall lämna partiet så är det du och Vivian för ni hör inte hemma här jag skall säga min hjärtans mening du Benny är en stor skit försök få in det i din tomma skalle !!
- Sluta nu säger Gunnar skarpt , fortsätter
- Bosse skall inte lämna partiet och i den frågan får du säga vad du vill Benny.
Eva ser ilsket på Gunnar, Pia och säger
- Jag håller med Benny att Bosse skall lämna partiet varför skall vi ha honom han bara motarbetar oss och du Pia skall inte kasta skit på Benny du kan försvinna för du har inget här att göra!
- Nu lägger du av Eva varför skall du bråka jämnt du får lugna ner dej lite för annars får du lämna rummet och det gäller även Pia och Bosse! säger Gunnar.
Eva tittar tjurigt på Gunnar hon säger inget utan reser sig demonstrativt och lämnar rummet. Gunnar försöker inte hindra henne för han tycker att det inte är någon mening med det.
Sen vänder han sig till Benny och säger
- Du bör inse att inte Bosse skall lämna partiet för om vi inte kan enas nu så kommer vi aldrig att kunna det. Så Bosse stannar.
Benny for upp ur stolen så snabbt att både han och stolen ramlade i golvet och nu inträffar något som ingen väntat sig.
Benny Började att sparka och slå näven i golvet det såg komiskt ut där han satt på golvet och bar sig åt som en barnunge som ville få sin vilja igenom och han skrek rätt ut Bosse skall lämna partiet Bosse skall lämna partiet han upprepade meningen flera gånger. Alla såg förvånat på honom där han satt och sparkade. Gunnar såg förvånat på dom övriga i styrelsen och på Benny. Gunnar såg villrådig ut han visste inte hur han skulle hantera situationen. Till slut insåg han vad han var tvungen att göra han röt till åt Benny att sluta uppföra sig som en barnunge. Benny såg upp på Gunnar och reste sig från golvet och lommade ut ur rummet skamsen.
Efter det Benny lämnat rummet fortsatte mötet något lugnare, man beslutade att inte föra en så drastisk flykting politik som Vivian och Benny förespråkat. Vivian hade protesterat men ingen lyssnade på henne. Man beslutade även att avsätta Benny för det beteende som han visat så man vågade inte ha honom kvar man var rädd att samma sak kunde inträffa flera gånger och det finns risk att det kan inträffa i riksdagen också. Vivian hade försökt att få styrelsen att ändra sig och menat på att Benny var utarbetad men ingen lyssnade på henne hon tjurade till lite. Innan man skildes åt hade Gunnar sagt att det som hänt inte får komma ut till pressen. Benny hade suttit utanför sammanträdes rummet och Gunnar hade meddelat honom att man beslutat avsätta honom När Benny hört beslutet hade han rusat iväg ut och han kokade av ilska.