en politisk såpa kapitel 22-23

Kapitel 22

Eva kände en lättnad efter det han lämnat rummet han hade inte pressenterat sig så hon visste inte hans namn men det hade ingen betydelse huvudsaken var att hon fick sin hämnd men hon var också rädd att han skulle gå för långt och skada Lena.
Hennes ansikte avspeglade hennes oro höll hon på att tappa förståndet eller vad har hänt med henne hur kunde hon gå så här långt som hon gjort men det hon gjort går inte att ändra på för samtidigt var hon så besatt av tanken att hon skulle hämnas och det pyrde ett hat inom henne mot Lena, Bosse och alla som varpå deras sida för hon ansåg att dom utgjorde ett hot mot henne och partiet.
När lena lämnat kansliet hade hon möt en man som hon inte kände igen hon tyckte att det var något myskiskt över honom hon kände en obehaglig känsla när deras blickar möts hans ögon var kalla men hon tänkte inte mer på honom, när hon kom ut på gatan möte hon Eva, hon kunde se hennes hat glöda i ögonen men hon brydde sig inte om henne utan gick till bilen hon hade tänkt att åka ner till Nyköping för att hälsa på Bosse. Trafiken var rätt så livlig så det tog henne en stund att komma ut på Essingeledan . Under resan mot Nyköping tänkte hon på den okända mannen hon sett på kansliet det var något över honom som hade skrämt henne hon undrade vem han sökte det skulle inte förvåna henne ifall det var Eva han hade sökt. När hon kom fram till lasarettet i Nyköping letade hon efter en parkerings plats för bilen efter en stund fick hon tag på en plats att parkera på när hon parkerat bilen gick hon upp till den avdelning som Bosse låg på när hon var framme stannade hon utanför dörren hon tvekade men sen tog hon mod till sig och öppnade dörren och gick in. När hon kommit in på rummet lät hon blicken svepa över rummet hon såg Bosse ligga där i sängen hon såg at ena benet var upphängt i en benvagga, hon gick sakta fram mot sängen när hon var framme såg hon att han sov hon tog stolen som stod bredvid sängen och satte sig hon satt en lång stund och såg på honom efter en stund böjde hon sig fram och viskade i hans öra
- Vakna Bosse.
Sen lät hon handen smeka över hans panna. Han slog upp ögonen när deras blickar möttes gav hen henne ett leende hon log tillbaka.
- Hej hur mår du? Undrade hon
Han granskade henne en lång stund innan han svarade.
- Det känns som jag gått igenom en kvarn men annars känns det bra, man blir ju upp passad av vackra kvinnor så jag skall inte klaga.
Lena såg på honom och tänkte att han var vid gott mod i alla fall sen tog hon hans hand.
- Hur länge blir du kvar här? Undrade hon
- Vet inte! sa han lugnt
- Har du hört något om Pia? Undrade hon.
Han såg på henne han kände att han saknade Pia han visste inte hur det var med henne, han kunde inte få fram ett ord.
Lena såg att han saknade Pia så sa hon stilla till honom att han inte behövde säga något. hon berättade för honom om den mannen hon set på kansliet och vad som hänt mellan henne och Eva och att hon blivit hotad av Eva. Bosse såg bekymrad ut han kände sig maktlös där han låg och inte kunde göra något han hade en känsla av att Eva hade hittat på något och att Lena var i fara och den person hon sett på kansliet hade något samröre med Eva. Han hoppades att han snart skulle bli bra så han kunde få återvända till partiet för om det fick fortsätta så här så skulle Eva ställa till stor skada. Han hade sagt åt Lena att vara försiktig för han trodde att hon skulle råka ut för något, han trodde att den personen hon sett på kansliet hade samröre med Eva.
Lena började att känna sig osäker och rädd för det låg något i det han sa
- Det är nog best att jag åker tillbaka till Stockholm. sa hon och såg på Bosse
Han såg upp på henne hon såg rädd ut. Han tog hennes hand han ångrade att han sagt något som hade skrämt upp henne och sa.
- Du behöver inte vara rädd men om du känner dej hotad så prata med Polisen
- Jag får se hur jag gör men jag tror inte att Eva skulle gå så långt som till handling. Sa hon.
Hon hade sagt det för att inte visa honom att hon var rädd för hon visste lika mycket som han att Eva kunde ta sig till med vad som helst. Lena hade stannat över två timmar hos Bosse.
- Det är nog bäst att jag åker nu, sa hon och böjde sig fram och gav honom en puss på kinden sen reste hon sig från stolen och gick mot dörren när hon var framme vid dörren vände hon sig om och såg på honom med ett leende sen lämnade hon rummet.

Kapitel 23

När Lena kommit ner till bilen sätter hon sig i bilen hon sitter en lång stund och tänker på den person hon set på kansliet och Evas hot kan hon verkligen gå så långt som till hämnd och även anlita en person? Visst kunde Eva gå så långt hon måste vara sjuk om hon gör det. Hon vred om startnyckeln bilen startade med et ryck hon började köra mot Stockholm hon kunde inte slå bort tanken om Eva hon måste få klarhet, hon måste gå rak på sak så när hon var framme i Stockholm körde hon till kansliet hon hoppades att Eva skulle vara där. Hon parkerade bilen sen gick hon till kansliet när hon kom dit gick hon direkt till Evas rum hon öppnade dörren utan att knacka och mycket riktigt så var hon där. Hon såg upp på Lena när hon kom in på hennes rum
- Har du inte lärt dej att knacka. Fräste Eva ilsket.
Lena lyssnade inte på henne utan gick rak på sak.
- Vem var det som var här förut när jag skulle åka. Sa hon och såg ilsket på Eva.
Eva såg på henne med en blick av rädsla. Och sa
- Jag vet inte vad du pratar om.
- Försök inte slingra dej. Säger Lena ilsket och tar ett steg mot henne. Och fortsätter
- Du vet nog vem som var här och i vilket ärende han var här för.
Nu såg Eva mycket rädd och besvärad ut
- Jag svär att jag inte kände honom. Säger hon desperat.
Lena kände på sig att hon ljuger för henne och att hon försöker att dölja något. hon böjer sig fram över skrivbordet och spänner ögonen i Eva och säger.
- Du är den största lögn hals jag träffat du försöker bara slingra dej och jag förstår inte hur Gunnar kan stå ut med dej!
Samtidigt kommer Gunnar in i Evas rum.
- Jag hörde mitt namn nämnas. Sa han och såg på dom båda.
Lena vände sig om
Han såg att Lena såg ilsken ut och att Eva verkade rädd.
- Vad håller ni på med? undrade han
Dom båda såg på honom han verkade inte så glad.
- Vad har hänt? Undrade Eva.
Han såg på dom med en sorgsen blick. Och sa
- Jag tycker att ni två kan sluta fred med varandra för jag har dåliga nyheter att tala om för er båda. och så fortsatte han
- Det gäller Pia hon klarade sig inte hon vaknade aldrig upp ur sin medvetslöshet.
Lena såg chockat på Gunnar hon kände hur pulsen ökade , hon kände en klump i halsen sedan vänder hon sig mot Eva och utbrister.
- Det är ditt fel hade du inte bråkat hade det aldrig hänt!
Sen rusar hon ut ur rummet med gråten i halsen. Efter Lena lämnat kansliet hade hon gått till bilen , hon visste inte vad hon skulle ta sig till meddelandet om Pias död hade tagit henne mycket hårt hon kände en stor saknad efter henne.
Hon startar bilen och börjar att åka mot Södertälje hon kände sig rastlös. Hon funderade om hon skulle åka till Nyköping för hon hade en känsla av att Bosse behövde hennes stöd nu men hon visste inte vad hon skulle göra. När hon kom till kungens kurva svängde hon in mot Ikea, parkerade bilen hon satt en lång stund i bilen i sina egna tankar hon tänkte på det som hänt Bosse. Efter en stund lämnade hon bilen och gick in på varuhuset hon gick planlöst omkring så som i en dimma hon kände hur tårarna började rinna ut för kinderna hon tog upp en näsduk och torkade tårarna folk hon mötte såg undrande på henne. Hon har aldrig känt en så stor saknad efter någon förut som hon kände för Pia. Hon gick omkring i ett par timmar i varuhuset. Allt som hänt är Evas fel det har bara varit intriger och bråk sen hon blev med i partiet hon kastade skulden på henne för Pias död. När hon kom ut från varuhuset gick hon sakta mot bilen när hon var framme vid bilen såg hon sig om på parkeringen hon kände sig iakttagen men hon såg inget det kanske bara var inbillning tänkte hon och låste upp bildörren, satte sig i bilen hon kunde inte bli kvitt den känslan att hon var iakttagen hon startade bilen och började åka mot Nyköping hon tänkte på Bosse hur han hade tagit Pias död hon visste att han älskade Pia över allt annat så det måste ha tagit honom hårt.
När hon kom fram till sjukhuset i Nyköping satt hon kvar i bilen en lång stund hon kunde inte komma sig för någonting hon satt bara och stirrade på sjukhuset. Efter en stund klev hon ut ur bilen och började gå sakta mot sjukhusets entré hon kände sig mycket sorgsen . när lena åkt till Nyköping hade hon varit skuggad av Gösta han hade tänkt att sitt sabotage när hon var inne på Ikea men det hade varit för mycket folk i rörelse utan han beslöt i stället att slå till i Nyköping för han hade misstänkt att det var dit hon skulle. Så när hon parkerat sin bil och gått in på sjukhuset hade han parkerat en bit därifrån. Han såg när hon försvann in på sjukhuset han satt kvar en stund och väntade för han ville vara säker på att hon inte skulle komma tillbaka ifall hon glömt något, han väntade en halv timma sen skred han till verket han tog sin väska och började gå mot hennes bil när han var framme vid bilen såg han sig omkring på parkeringsplatsen så att ingen var i närheten sen böjde han sig ner och plockade fram en kraftig tång ur väskan han la sig på ryggen sen sträckte han sig mot bromsröret och kapade bromsledningarna på hennes bil när han var klar reste han sig upp och såg sig om på parkeringen så att ingen sett vad han gjort sen gick han med snabba steg därifrån och klev in i sin bil och körde därifrån.