en politisk såpa kapitel 18-19

Kapitel 18

Efter att Bosse och Pia lämnat mötet i ren ilska beslutade dom att åka till Norrköping och sedan hem till Pia i Motala. Han var mycket irriterad och ilsken när dom lämnade Stockholm över det som hänt. Han sa inte mycket under bilresan. Hon såg på honom och försökte gång på gång att prata med honom men han svarade inte han bara mumlade något som hon inte uppfattade, hon tyckte att det började gå lite för fort så hon försökte att lugna ner honom men han brydde sig inte om henne det verkade inte som han var medveten om hennes närvaro. Hon har aldrig sett honom så frånvarande så det som hänt på mötet måste ha tagit mycket hårt på honom tänkte hon. Hon kastade en blick på hastighetsmätaren hon såg att den pendlade mellan 120-130 km i timmen hon försökte på nytt att lugna ner honom hon försökte att låta henne att köra i stället men han men han lyssnade inte. Hon kände hur rädslan börja komma smygande. Det kommer att sluta med en olycka om han inte snart lugnar ner sig. När dom närmade sig Nyköpings bro vädjade hon att han skulle köra in till Nyköpings bro. Men hon fick inget svar, hon bad en stilla bön att det inte skulle hända något hon såg på honom sen kastade hon en blick framåt då såg hon lastbilen som dom närmade sig, det verkade som han inte var medveten om lastbilen framför dom nu kände hon paniken komma.
- Se upp Bosse!! Skriker hon rakt ut i panik.
Han hör henne skrika och blir medveten om faran han inser att han inte hinner bromsa för avståndet är för litet till lastbilen han känner hur pulsen slår kraftigt och paniken komma han försöker att styra undan för att undvika en kollision med lastbilen men han ligger för nära så när han styr undan hakar höger skärm tag i lastbilen, han känner hur han tappar kontrollen över bilen och får ett kraftigt kast den snurrar några varv sen är det som den stannar upp några sekunder för att sedan tippa över och rullar runt. Han vet inte vad som är upp och ned det sista han hör är Pias hjärt skärande skrik sen svartnar allt. Han vet inte hur länge han varit borta när han vaknar han försöker att röra sig men han sitter som i ett skruvstäd han känner att han har svårt för att andas men han känner ingen smärta och något varmt som rinner efter benet han försöker på nytt att röra sig men det går inte han hör en röst som säger åt honom att ta det lugnt så skall dom försöka få loss honom han vrider på huvudet mot rösten han ser ett ansikte som i en dimma. Vad har hänt Pia tänker han och vrider huvudet mot den plats som hon skulle sitta på men han ser henne inte det ända han ser är ett tomt säte och ett avslitet säkerhetsbälte han försöker ropa hennes namn men det svartnar för ögonen.
Den finska långtradaren var på väg söder ut när den var i höjd med Nyköpings bro såg föraren i back- spegeln en bil som närmade sig i hög hastighet men han reflekterade inte så mycket över den.
När han ännu en gång såg i backspegeln kände han hur pulsen ökade för bilen som närmade sig verkade inte ha upptäckt honom.
- Vad i helvete han kommer att köra in i bilen om han inte väjer!! utropade han skräck slaget
Han var maktlös han kunde inget göra avståndet var för litet han trampade på gaspedalen i panik för att öka farten för att undvika att personbilen kör in i honom mortorn gav till ett vrål men det hände inte mycket han såg i backspegeln att föraren i den andra bilen upptäckt faran och försökte att styra undan men det var försent, han ser hur personbilens höger skärm hakar fast i bakdelen av lastbilen och hur föraren tappar kontrollen av personbilen, personbilen får ett kraftigt kast och snurrar över vägbanan och vid mitt remsan av motorvägen vippar bilen över och han ser hur bilen försvinner i ett moln av dam i norrgående fil. Han bromsar lastbilen kraftigt hantycker det tar en evighet innan bilen stannar. Han får upp dörren och hoppar ut ur bilen och springer mot den plats som personbilen ligger.
När han kommer fram ser han en man som sitter i personbilen som är rätt så kraftigt demolerad och han ser en kvinna som ligger på magen utanför bilen han rusar fram till henne och vänder försiktigt på henne han känner ingen puls på henne hon är blodig i ansiktet. Flera bilar har stannat och folk kommer rusande han skriker att någon måste larma ambulans han vänder sig åter till den skadade kvinnan och börjar göra konstgjord andning han vet inte hur lång tid han hållit på han tycker det gått en evighet när han ser att kvinnan börjar andas svagt.
- Vad i helvete är ambulansen? Säger han för sig själv.
Han hör sirener på långt avstånd närma sig. När ambulans och räddnings personal kommit och dom tog över känner han sig utmattad han går till sin bil och kliver upp i hytten när han satt sig känner han att hanbörjar skaka han försöker tända en cigarett men det går inte han skakar för mycket. Han tänker på kvinnan som han hjälpt och ber en stilla bön att hon kommer att klara sig. När han känner sig lite lugnare försöker han på nytt att tända cigaretten nu gick det lite bättre. Han sitter i sina egna tankar när dörren på höger sida öppnas han ser förstrött åt sidan och ser en polis som kliver i bilen. Sen får han berätta om olyckan han har svårt att få fram ord han känner att han har en klump i halsen han tänker bara på som han hjälpt han torkar en tår ur ögat. När han redogjort för olyckan så föreslog polisen att han skulle ta igen sig på Nyköpings Bro så han gjorde som dom sa för nu kände han att han inte kunde köra. Efter att han tagit igen sig i en timma och kände sig pigg åkte han därifrån han kommer aldrig att glömma det han varit med om

Kapitel 19

Bosse och Pia hade förts till Nyköpings lasarett . han hade klarat sig bättre en Pia. Hennes tillstånd hade försämrats under transporten till Nyköpings lasarett så hennes utgång var mycket oviss enligt läkarna. Bosse hade varit medvetslös när han kom in till sjukhuset men hans skador var inte så svåra. Han hade ett brutit ben, järnskakning och var blå slagen över hela kroppen. När han vaknade upp ser han sig om vad är jag någonstans undrar han. Han kommer inte ihåg olyckan det ända han har är ett svagt minne av är att han kört mot Norrköping och att han varit smått irriterad och ilsken. Han hade kraftig huvudvärk det känns som hammarslag i huvudet, han känner sig öm i hela kroppen han försöker röra på sig men det går inte, han ser mot fotändan av sängen då ser han vänstra benet är upphängt i en ben vagga han, benet är gipsad. Han ser sig runt i rummet han är ensam. Vad är Pia undrar någonstans undrar han för sig själv, han börjar bli orolig vad har hänt henne är hon skadad eller har hon klarat sig det börjar att gå runt i huvudet på honom. Dörren öppnas och en sköterska kommer in i rummet hon ser på honom med ett leende
- Jasså du har vaknat nu. Sa hon och log mot honom.
Han såg på henne
- Vad har hänt och varför ligger jag här och vad har hänt Pia? Undrar han.
Hon ser på honom en lång stund.
- Du har råkat ut för en olycka. säger hon
- Vad har hänt Pia? Undrar han en gång till.
Hon ser att han är orolig och att han måste få veta vad som hänt Pia, hon visste inte på vilket sätt hon skulle framföra det på. Hon drog en djup suck.
- Pias tillstånd försämrades under resan hit in hon hade svåra inre skador. Sa hon
Han känner hur pulsen ökar och får en kraftig hjärtklappning och börjar kallsvettas. Han har svårt att få fram ord. Till slut lyckas han.
- Hur svårt skadad är hon? Säger han med gråten i halsen
- Jag vet bara att hon förts vidare till Karolinska sjukhuset och att hennes utgång är oviss.
Han känner att ha vill skrika rakt ut. Hon tar hans hand och ser på honom medlidande
- Du skall se att allt ordnar sig det har inträffat under förr! Och du får inte tro det värsta. Säger hon.
Han ser på henne en lång stund hennes ord har gjort att han kände sig lugn. Hon stryker handen över han hår och ser på honom sen lämnar hon rummet.
Några dagar efter mötet då Bosse avsagt sig sitt uppdrag som vice ordförande hade Gunnar kommit hem efter sin resa. När han fått reda på vad som mötets utgång blev han rasande på Eva, det hade inte blivit bättre när han fått reda om olyckan som Bosse och Pia råkat ut för. Gunnar hade sagt att dom måste sammankalla till ett möte. Men Eva protesterade och menade att det inte behövdes något möte hon hade också sagt att det var bra att Bosse hade avsagt sig sitt uppdrag i styrelsen men hon beklagade samtidigt det som hänt honom och Pia .Samtidigt var hon övertygad om att han för all framtid var borta från partiet och det glade hon sig över.
Gunnar hade inte lyssnat på hennes protester utan sammankallat styrelsen till ett extra möte.
Styrelsen hade träffats några dagar efter Gunnars hemkomst. När alla var samlade såg Gunnar ut över dom närvarande, alla visste varför dom blivit kallade till mötet det rådde en dämpad stämning i rummat.
- Ni vet varför jag sammankallat er? Alla såg på Gunnar och nickade instämmande. Sen fortsatte han
- Det är beklagligt det som hänt, så har jag varit i kontakt medsjukhuset i Nyköping och pratat med Bosse han kommer att vara borta en längre tid.
Lena såg på Gunnar.
- Hur är det med Pia? Undrade hon
Han såg på henne en lång stund sen lät han blicken svepa överdom andra.
- Hennes utgång är oviss hon är förd till Karolinska och det är inte säkert att hon kommer att klara sig. Sa han
Det blev tyst i rummet och en tryckande stämning. Eva som suttit tyst en lång stund ser på dom närvarande och säger med viss underton.
- Visst tycker jag det är olyckligt det som hänt och jag får beklaga det men jag tror för min del att Bosse inte kommer tillbaka och det är nog bäst för partiet.
Det blev tyst i rummet alla blickarriktades mot henne. Gunnar ser på henne och säger ilsket.
- Har du inga känslor alls eller vad är det frågan om egentligen?
- Du hörde vad jag sa, jag står för det jag sa och du vet lika mycket som jag att det bara varit problem med honom så det bästa för oss är att han inte kommer tillbaka.
Lena som inte sagt så mycket under mötet ser på Eva hon känner hur ilskan kommer krypande sen utbrister hon ilsket.
- Du skall ha klart för dej att Bosse skall tillbaka till partiet och det gäller även Pia om hon klarar sig.
- Inte om jag får bestämma. Säger Eva spydigt.
Lena känner att hon inte kan behärska sig hon reser sig ur stolen i ren ilska och rusar runt bordet till den plats som Eva sitter när hon är framme höjer hon handen och ger henne en örfil smällen är så kraftig att hon ryggar tillbaka så kraftigt att stolen ramlar bakåt med Eva och hon hamnar på golvet med en skräll. Lena lutar sig över henne och säger argt.
- Passa dej riktigt noga det säger jag dej!
Eva ser upp förskräckt från golvet på Lena hon gnider handen mot kinden där örfilen träffade. Dom andra ser med förvåning Lena och Eva allt har gått så fort att ingen kom för sig att ingripa Gunnar bara gapar av förvåning innan han kommer för sig att agera.
- Sluta Lena!! Vad tar du dej till med? Utropar han.
Hon blänger bara på Gunnar sen går hon med bestämda steg ut från rummet. Eva kravlar sig upp från golvet hon ser hur Lena lämnar rummet hon skriker efter henne.
- Det här skall du få igen för din jävla hagga!! Sen ser hon på dom andra i rummet med en hatiskblick och fräser ilsket.
- Hur kan ni låta sådant hända!
Dom ser på henne men ingen vågar säga något. Vivian ser på henne med medlidande.
Eva vänder sig mot Gunnar och säger ilsket.
- Nu är det du som tar tag i henne och sparkar henne från partiet!
Han hinner inte svara henne för hon lämnar rummet ilsket dörren slår igen med en skräll.
Mötet hade avslutats och stämningen var mycket tryckt när dom lämnade rummet Gunnar kände sig maktlös mot alla dessa intriger och håller det på så här så kommer det inte att finnas något parti kvar
Och skulle pressen få reda på vad som hänt så skulle det troligen bli döds stöten för dom.