en politisk såpa kapitel 28-29

Kapitel 28

Nu skulle det äntligen ske nu skulle Benny få betala för det han gjort. Hon gick fram till telefonen hon tvekade skulle hon våga göra det hon tänkt på. Efter en stunds tvekande tog hon mod till sig och lyfte telefonen och slog numret till polisen hon hörde hur signalerna gick fram efter en stund så lyftes telefon i andra ändan, hon talade om vem hon var och varför hon ringde hon berättade att hon varit på tunnelbane stationen i gamla stan och att hon observerat en man som verkade vara skum och att hon såg att denna man gick fram till en annan man på perrongen och sett hur denna person knuffat ner man på spåret när tåget kom. Hon beskrev hur personen såg ut som hade knuffat ner personen på spåret. Polisen hon pratade med hade sagt till henne att ett vittne sett en kvinna bakom den mannen som blev nerknuffad på spåret. Eva kände hur pulsen ökade och så sa hon snabbt.
- Vittnet måste ha sett fel för den jag såg var inte någon kvinna.
Polisen hon pratade med hade svarat henne att dom skulle undersöka hennes tips, efter samtalet gick hon ut i köket och tog fram vodkan och hällde upp ett glas till sig sen gick hon in till tv-rummet och satte sig i fåtöljen hon kände sig mycket nöjd med att beskrivit Benny för polisen bara dom trodde på henne och gjorde dom det så skulle han försvinna för en längre tid.

Efter samtalet med Eva hade Benny lämnat sitt rum i gamla stan, han tyckte att Eva hade uppfört sig lustigt i telefon han hade också verkat både nervös och rädd det skulle inte förvåna honom om Eva låg bakom olyckan med Gösta men skulle hon gå så långtför om hon gjort det så var han också i fara för han visste att hon kunde hitta på vad som helst. Han gick ner mot slottskajen när han kom ner på skeppsbron stannade han och tvekade en stund han visste inte vad han skulle göra efter en viss tvekan vände han och gick mot norrbro han hade tänkt gå till centralen och äta en bit mat han gick i sina egna tankar och tänkte på vad Gösta råkat ut för det var nog ingen olycka när han kommit över norrbro svängde han av strömgatan och ökade takten för att gå till centralen för en bit mat.
Efter samtalet med Eva hade man diskuterat på polisen hur man skulle göra vittnet hade sett en kvinna, hon som ringt hade sagt att det var en man som hade knuffat ner mannen på spåret och hon hade låtit så övertygande, hon hade givit en bra beskrivning på mannen men även vittnet hade givit en bra beskrivning men dom var tveksamma efter en stunds diskussion beslutade dom att man skulle plocka in honom så dom lät signalementet gå ut till samtliga bilar. Av en tillfällighet befann sig en polisbil på strömgatan. Benny gick med raska steg men han kunde inte släppa tanken på Evas uppförande i telefonen det var något som inte stod rätt till med henne. När han var vid rosenbad såg han en polisbil som närmade sig han reflekterade inte så mycket över det. Poliserna hade sett honom och han passade in på beskrivningen dom fått så dom vände bilen och när dom var jämsides med honom stannade dom bilen en av poliserna klev ur bilen och gick fram till honom, han hade sett med förvåning på polisen när han hade beordrat honom att följa med.
- Vad är det frågan om? Undrade han förvånat.
- Du skall följa med oss för man vill prata med dig på stationen sa polisen
Benny följde med utan att protestera för han visste att han inget gjort, dom förde honom till polishuset på Kungsholmen när dom kom fram fördes han till ett rum och bad honom att sitta ner och vänta när dom lämnar honom såg han sig om rummet var snålt möblerat det bestod av ett bord och några stolar han satte sig ner på en av stolarna, började undra varför dom fört honom hit och vad som låg bakom det måste vara ett misstag. Han hade varit där en halvtimma när dörren öppnades, det kom in en kraftig man han pressenterade sig som kommissarie Liljeskog. Han satte sig bakom bordet sen såg han granskande på Benny hans blick var genomträngande han började känna sig illa till mods efter en stunds tystnad bröts tystnaden av Liljeskog.
- Du kanske vet varför du är här?
Benny såg på honom med förvåning och sa.
- Jag har ingen aning jag har inte gjort något det hela måste vara ett missta!
Liljeskog såg på honom en lång stund sen sa han
- Det får vi väl se sa han och slog på bandspelaren och fortsatte
- Vad var du någonstans mellan klockan tolv och tretton i går?
- Jag var hemma. Svarade Benny.
Liljeskog såg på honom med en genomträngande blick Benny började känna sig illa till mods
Efter en stund sa Liljeskog
- Kan du bevisa det att du var hemma vid den tiden?
- Det kan jag inte! Men varför undrar du det? sa Benny frågande.
Liljeskog såg på honom. Och sa
- Ett vittne har sett dej på tunnelbanestationen vid Gamla stan vittnet såg hur du knuffade en man framför tåget.
Benny ser med förvåning på Liljeskog och utbrister
- Jag har inte med det att göra jag är helt oskyldig.
Liljeskog spänner blicken i Benny och säger.
- Känner du den som blev knuffad?
Nu började han bli rädd och orolig han visste inte vad han skulle säga skulle han erkänna att han kände Gösta han tänkte vad hanskulle säga men det var lika bra att säga sanningen för dom skulle i alla fall få reda på att han kände Gösta.
- Ja jag kände honom men jag knuffade inte honom framför tåget för det hade jag ingen orsak till. sa han och fortsatte
- Vem har påstått att jag varit på stationen i Gamla stan?
- Vi kan inte röja vårat vittne men så mycket kan jag säga att den som såg dig gav oss en mycket bra beskrivning av dej så det är ingen tvekan av att du var där. Sa Liljeskog.
Benny protesterade men det hjälpte inte utan man beslutade om att häkta honom så han fördes till häktningsavdelningen.

Kapitel 29

Dagen efter Benny hade blivit häktad satt Gunnar och Eva i köket i sin lägenhet på Strandvägen. Hon satt och bläddrade i morgontidningen, rätt som det var gjorde hon ett glädje tjut. Gunnar såg upp på henne förvånat
- Vad är det? Sa han
Hon såg upp från tidningen hon hade suttit i andra tankar när hon bläddrat i tidningen, när hon läste om att dom häktat en misstänkt för händelsen på tunnelbane stationen i Gamla stan hade hon blivit upprymd för nu visste hon att Benny var borta ur leken för en längre tid.
- Det är inget! sa hon.
Gunnar såg på henne och sa
- Jag trodde att det var något efter som du gjorde ett glädje tjut.
Eva såg på honom och sa
- Jag satt i andra tankar är du nöjd nu?
- Visst är jag nöjd men att tjuta till så som du gjorde förvånade mig!
Hon såg på honom med en ilsken blick sen reste hon sig tjurigt och lämnade köket.
Han såg efter henne och tänkte värst vad hon tjurade till han tyckte att hon blivit så förändrad den senaste tiden, det hade blivit värre dom senaste veckorna kan det vara partiarbetet som satt sina spår eller har hon tröttnat på arbetet i partiet. Något är det
Benny hade efter ett par veckor släppts från häktet i brist på bevis, när han kom ut från häktet stannade han upp och tog ett djupt andetag han såg på klockan den visade tolv han såg sig om sen började han gå han tänkte söka upp Eva så han började gå mot partikansliet han gick och tänkte på vad han skulle säga till henne för han misstänkte att det var hon som låg bakom att polisen hade tagit honom. Han närmade sig partikansliet han kände hur hjärtat började bultade bröstet på honom, han började svettas. Han var rädd för Eva för han visste att hon var kapabel till allt och att hon inte skydde några medel. När han var framme vid kansliet stannade han upp framför ingången, stod en lång stund och tvekade efter en stunds tvekan tog han mod till sig och gick in
Samtidigt satt eva inne på sitt kontor och tänkte på det som hänt den senaste tiden, hon kände sig mycket säker när Benny var häktad för han hade inte en chans för han hade något alibi för tiden. Hon avbröts i sina tankar när dörren öppnades hon såg upp från skrivbordet och när hon såg vem som stod där blev hon först rädd sedan rasande och flög upp och skriker rasande.
- Vad gör du här sitter inte du i häktet??
Benny ser på henne med ett hån flin hon är alldeles röd i ansiktet av ilska och ögonen är svarta av hat hansäger i en spydig ton.
- Vad du ser skräckslagen ut du ser ut som du sett ett spöke!
Hon känner att hon inte kan behärska sig hon far upp från sin stol och rusar runt skrivbordet mot Benny och skriker desperat.
- Du skall inte vara här ditt eländige kryp sen riktar hon ett slag mot honom.
Han får tag i hennes arm och försöker stoppa henne men hon försöker sparka och klösa honom, han känner hur stark hon är så han har svårigheter att hålla fast henne.
Samtidigt kommer Gunnar in och ser tumultet, han stannar upp och såg förvånad sen rusar han fram och sliter lös Eva från Benny han ser rasande på honom och utropar ilsket
- Vad i helvete håller du på med?
- Det han du fråga Eva om säger Benny ilsket.
Eva utropar rasande
- Vad jag håller på med? Du kommer hit och försöker antasta mig.
Benny ser förvånat på Eva och vänder sig till Gunnar
- Du skall inte tro på vad hon säger hon bara ljuger hon har fått mig häktad för mord på Gösta det var hon som knuffade honom framför tåget på stationen i Gamla stan
Gunnar ser först på Benny sedan på Eva, han tänker visserligen har hon burit sig lustigt åt den sista tiden men mord det skulle hon aldrig göra.
Gunnar ser på Benny och utbrister
- Och det tror du att jag skall gå på du får nog komma med något annat.
Benny ser först på Eva och han ser hur hon ler segeraktigt. Benny känner hur ilskan kommer krypande hon tror att hon skall klara sig undan. Han vänder sig till Gunnar och säger
- Du får tro vad du vill.
Sedan berättade han hela historien från dagen hon vänt sig till honom och bad om hjälp och hennes samröre med Gösta och dom planer dom haft. Benny såg på Eva nu såg hon rädd ut. När Benny var klar så vände Gunnar sig till Eva han såg på henne en lång stund han kände chockad av det han hört efter en sa han
- Stämmer det de som Benny berättat?
Eva ser på Gunnar sedan på Benny hon kände hur hatet mot honom blir värre hon gör ett nytt försök att rusa på honom hon får tag i en brevöppnare i förbifarten när utfallet kommer får Gunnar tag i henne och hon försöker slita sig från honom men han håller ett stadigt grepp om henne, hon känner hur luften går ur henne hon orkar inte mer hon känner att hon förlorat sedan snyftar hon fram.
- Det var jag som knuffade Gösta framför tåget och kastade skulden på Benny. Sedan berättade hon hela historien om kontakten med Gösta och planerna att bli av med dom som varit emot henne och att hon hatat Bosse och Pia och gjorde allt för att skada dom och att Gösta krävt sjuttiofem tusen kronor för det han gjort mot Lena och efter som hon inte hade dom pengarna så blev hon tvungen att göra sig av med Gösta för att inte själv råka illa ut. När Gunnar hade hört hela berättelsen hade han gåt med tunga steg till telefonen och ringt polisen. När allt blivit känt och alla intriger kom fram blev det slutet för partiet medlemmarna flydde, Eva dömdes för mord men ansågs mentalt sjuk så i stället för fängelse fick hon psykes tvångs vård. Bosse lämnade politiken för alltid , Gunnar lämnade landet för pressen på honom blev för stor och det Demokratiska partiet blev ett minne blått