en politisk såpa kapitel 24-25

Kapitel 24

Lena hade kommit upp till avdelningen som Bosse låg på när hon kom fram till det rum han låg på så stannade hon utanför rummet hon tvekade hon kanske inte skulle orka möta honom nu. Efter en stunds tvekande tog hon mod till sig och öppnade dörren och gick in i rummet, hon gick sakta fram mot sängen där han låg. Han hade inte sett att hon kommit han verkade så frånvarande där han låg precis som han var i en annan värld, hon tog en stol och satte sig bredvid sängen han hade ännu inte sett att hon kommit hon böjde sig fram och viskade.
- Hur är det Bosse?
Han vände sig mot henne, han såg så sorgsen ut där han låg han ögon var rödögda, hon såg att han hade gråtit han såg på henne med sina tårögda ögon och lyckades pressa fram ett svagt leende emot henne. Hon såg på honom med medlidande hon tog hans hand och kramade den försiktigt, hon såg hur tårarna började rinna ner för hans kinder när deras blickar möttes, hon böjde sig fram och kramade honom hon hörde hur han gång på gång upprepade.
- Varför Varför?
Hon försökte trösta honom men det var svårt hon kände att hon inte kunde hålla tillbaka gråten tårarna började rinna utefter hennes kinder, hon hörde hur han anklagade sig själv gång på gång för att Pia inte fanns längre.
- Hade inte jag kört när jag var ilsken och uppriven hade Pia levt i dag
- Det är inte ditt fel Bosse . Sa Lena
Han såg på henne och sa snyftande
- Det är mitt fel att hon är borta ur mitt liv för alltid!
Hon visste inte vad hon skulle göra hon kände sig så villrådig det var svårt att trösta honom hon såg på honom och sa
- Du får inte anklaga dej själv för det som hänt det är inte ditt fel du måste försöka att inse det.
Hon försökte gång på gång att förklara för honom att han inte skulle ta på sig skulden för det som hänt men han var envis. Vad skulle hon ta sig till med? Det var svårt att trösta honom han måste sakna Pia mycket hennes bortgång hade tagit honom mycket hårt för han älskade Pia över allt annat.
Lena stannade hos honom ett par timmar.
Efter besöket hade hon gått ner och satt sig i bilen, hon satt en lång stund och tänkte på Bosse och det som hänt honom.
Hon hoppades att han skulle repa sig och komma över Pias bortgång, att han skulle komma tillbaka till partiet snart för han behövdes där han var den enda som kunde få ett slut på alla bråk och intriger för skulle det fortsätta så här så fanns det en risk att det skulle spricka partiet. Hon startade bilen och började köra sakta ut från parkeringen när hon skulle svänga ut från parkeringen kom det en bil på gatan som hon inte såg för hon suttit i andra tankar hon upptäckte bilen försent hon trampade på bromsen i panik när hon upptäckt faran men det hände inget bromspedalen gick i botten hon blev skräckslagen, hon trampade flera gånger på bromspedalen utan att det hände något båda bilarna kolliderade med ett brak när bilarna stannat såg hon hur den andra föraren rusade ut ur sin bil och fram till henne han slet upp dörren vid hennes sida och skrek.
- Hur i helvete kör du sitter du och sover!!
Hon såg upp på honom med en skräckslagen blick och stammade.
- Bromsarna tog inte!
- Vad säger du tog inte bromsarna? Sa han ilsket
Hon såg på honom skrämt han var rasande men vad skulle hon göra bromsarna hade ju fungerat förut.
Han såg att hon var rädd och att hon inte hade så långt kvar till att börja lipa han tyckte synd om henne så han lugnade ner sig.
Han såg på henne en lång stund sen sa han
- Du får ursäkta mig att jag brusade upp mot dig.
Hon såg på honom och försöket få fram ett leende men hon kände sig fortfarande skakad av det som hänt, hon såg nu att han lugnat ner sig så nu såg han vänlig ut.
Han såg på sin bil den hade fått plåtskador på höger sidan men den gick i alla fall att köra. Sen vände han sig till Lena och undrade.
- Vad var det du sa hade bromsarna slutat att fungera?
- Dom hade fungerat när jag åkte hit men jag vet inte vad som hänt? Sa hon
Han böjde sig ner och tittade under hennes bil, han såg att bromsledningarna var av, att kanterna var jämna så det såg ut som någon klippt av bromsrören avsiktligt han reste sig upp och såg på henne och sa.
- Jag har dåliga nyheter det ser ut som om någon klippt av rören för dej!
Hon blev chockad av vad han sa hon fick inte fram ett ord.
Han såg att hon blev blek.
- Vad är det känner du dig inte bra? Undrade han
Hon såg på honom och sa stammande
- Vem kunde vara så hänsynslös att göra något sådant mot mej?
Han undrade ifall hon hade några ovänner som ville skada henne, hon kunde intet tro att hon kände någon som ville skada henne. Hon hade tur att hon inte hunnit ut på motorvägen för det kunde ha slutat med en värre olycka. Han kontaktade polisen och när dom kom och Lena hade förklarat vad som hänt för dom så ville dom undersöka bilen så dom ombesörjde att bilen kom till en verkstad.
När polisen åkt så erbjöd han henne att skjuts till Stockholm. Hon hade sagt till honom att han inte behövde skjutsa henne för hon kunde ta tåget eller hyra en bil. han var envis så hon godtog hans erbjudande. Under resan mot Stockholm satt hon tyst, tänkte på det som hänt.
Han såg på henne
- Vad tänker du på? Du ser så frånvarande ut
Hon hörde inte vad han sa så han petade till på henne och sa.
- Hallå!!
Hon ryckte till som om hon blivit väckt.
- Vad sa du? undrade hon
- Jag bara undrar vad du tänker på för du ser så frånvarande ut.
Hon såg på honom och sa
- Jag tänker på det som hänt med bilen och vem som kan ha gjort så mot mig
- Har du några funderingar? Undrade han
- Jag har mina misstankar men jag tror inte hon skulle gå så långt.
- Vem pratar du om? Undrade han
Hon berättade för honom vad som hänt den senaste tiden och att hon blivit hotad av Eva, att hon skulle hämnas för det hon blivit utsatt för.
Han hade lyssnat på henne när hon berättat för honom vad som hade utspelat sig och hur det hela hade blivit värre det senaste året och att Eva hade bestämt sig för att försöka sabotera hela partiarbetet och att hon hade god hjälp av Vivian och Benny men att han inte var kvar i partiet.
Han såg på henne och skakade på huvudet och sa
- Det verkar att vara riktiga och svåra intriger det är ju värre än en Amerikansk tvålopera men tror du att Eva skulle gå så långt i sitt hat till dej att hon saboterar din bil?
- Hon har alltid ställt till med problem och det skulle inte förvåna mig om hon ligger bakom.
- Varför inte göra en anmälan? Undrade han
- Det finns inga bevis och föresten så skulle Eva att neka. sa hon
- Men det finns ju bevis för alla som var närvarande på mötet hörde när hon hotade dej men du kanske har rätt att hon skulle neka. sa han
Hon tänkte på det han sa men det fanns ju inga bevis att Eva låg bakom sen kom hon att tänka på den personen hon sett på kansliet hon kände hur det gick en ilning genom henne kan det ha något samband mellan Eva och den som hon sett på kansliet sen sa hon
- Det är ingen ide att göra något men jag skall prata med Eva mellan fyra ögon när jag kommer tillbaka till kansliet.
Han såg på henne och sa.
- Du gör som du vill men blir det problem så kontakta mej så hjälper jag dej. Han såg på henne sedan fortsatte han
- Vad heter du vi har ju inte pressenterat oss.
Hon såg på honom deras blickar möttes kände hon sig varm när han såg på henne med ett leende sen sa hon
- Jag heter Lena
- Jag heter Erik sa han och log mot henne.
Dom närmade sig Kungenskurva och han hade frågat henne om han fick bjuda henne på mat eller kaffe hon hade tvekat lite men hon kunde inte motstå honom så hon hade accepterat inbjudan. När dom var framme vid Kungenskurva svängde han in till Scandic motell och parkerade bilen sen gick dom in i serveringen

Kapitel 25

Gösta hade kommit tillbaka till kansliet efter har varit i Nyköping han gick direkt till Evas rum han, gick in utan att knacka.
Hon såg upp på honom när han kom in
- Vad vill du för något! Sa hon spydigt
Han såg på henne en lång stund hon ryste i hela kroppen när han såg på henne hon tyckte inte om honom, hon hade ångrat att hon över huvud taget blandat in honom men det var Bennys fel för hade han inte varit så feg som han var så hade inte Gösta aldrig blivit inblandad.
Han såg på henne med en genomträngande blick och sa kallt.
- Jag har gjort det du bad om!
- Vad har du gjort du har väl inte skadat Lena. Säger hon skrämt.
- Det vet jag inget om i så fall står det i tidningen. Svarade han spydigt
- Men vad har du gjort? Undrade hon.
Han såg på henne med ett elakt flin och sa
- Jag har gjort det du bad om och nu vill jag ha betalt.
Hon kände sig olustig, hon ville bli av med honom samtidigt var hon rädd för honom.
- Hur mycket vill du ha? Sa hon tjurigt.
Han såg på henne och gav henne ett elakt flin och sa
- Ja vad skall jag säga vi säger väl sjuttiofem tusen!
Hon såg på honom med förvåning och utbrister
- Sjuttiofem tusen är du inte klok
- Du hörde vad jag sa och det är lika bra att du betalar! säger han skarpt
- Men så mycket pengar har jag inte. Säger hon
Han ser på henne elakt och så lutar han sig över skrivbordet och spände blicken i henne och säger
- Då får du skaffa fram dom pengarna du fåt två veckor på dej och det är best för dej att du skaffar fram pengarna.
Sen lämnar han rummet. Eva ser skräckslaget efter honom.
Eva hade hamnat i en mycket besvärlig knipa, hon visste inte vad hon skulle ta sig till med hon kände sig desperat. Så mycket pengar som han begärt hade hon ingen möjlighet att skaffa fram, om Gunnarfick reda på det här så skulledet inte bli lätt för henne. Hon reste sig från skrivbordet och började gå nervöst fram och tillbaka i rummet hon undrade vad Gösta gjort med Lena hade han skadat henne och på vilket sätt nu kände hon hur rädslan kom smygande om hon var skadad och att det kom fram att hon låg bakom så skulle det bli slutet för henne och partiet. Hon måste hitta på något snabbt hon kunde inte få fram några pengar och om inte han fick några pengar så skulle han hitta på något mot henne. Hon gick ram till fönstret och såg ut vad skulle hon hitta på tänkte hon när hon funderat en stund gick hon och satte sig bakom skrivbordet det gick bara runt i hennes huvud hon kunde inte komma på något efter en stund slog det henne vad hon skulle göra hon skulle försöka att träffa Gösta på T-bane stationen i gamla stan och försöka att få honom in på perrongen sen skulle hon försöka att komma på ett sätt att få honom nära kanten sen bara en lätt knuff när tåget kommer in så skulle hennes bekymmer vara ur världen. Allt var Bennys fel och hon skulle ta i tur med Benny när hon var klar med Gösta. Hon måste skrida till verket fort men hur skulle hon få tag på honom hon hade inte hans telefon nummer den som skulle kunna ha numret var Benny hon tog telefon och slog numret till honom hon hörde hur signalerna gick fram men han svarade inte vad kan han vara undrade hon efter en stund försökte hon på nytt men ingen svarade hon kastade på telefon luren i ren ilska och utropade
- Fan ta dej ditt lilla kryp!!
I samma stund kom Lena in på Evas rum hon hörde hennes utbrott.
- Vad har hänt fortfarande på dåligt humör? Säger hon spydigt.
Eva ser upp när hon ser att det är Lena hajar hon till och ser med förvåning på henne och hon kommer sig inte för att svara på Lenas spydighet.
Lena ser på henne kort stund det verkar som om Eva inte hade räknat med att hon skulle dyka upp. Sen säger hon
- Du verkar vara förvånad att se mej du kanske inte hade räknat med att jag skulle återvända!
Eva får inte fram ett ord hon känner hur hon börjar kall svettas hon söker efter ord när chocken lagt sig att Lena kommit tillbaka. Sa hon
- Varför skulle jag vara förvånad att se dej?
- Du vet nog vad jag pratar om. Säger Lena ilsket
Eva försöker undvika hennes blick och säger med rädsla i rösten
- Vad pratar du om?
- Du vet nog vad gag menar. Säger Lena
Sen berättar hon vad som hänt i Nyköping när hon berättat klart ser hon hur Eva blir likblek i ansiktet och hon vrider sig i stolen hon verkar vara uppskrämd.
- Är du sjuk eller har du dåligt samvete. Säger Lena spydigt.
- Det är inget fel på mej. säger hon snabbt.
- Det är det nog för du är likblek. sen fortsätter hon
- Om du är inblandad på något sätt i det jag råkat ut för vilket jag tror du är så kommer det att bli synd om dej lovar jag, jag kommer att ta reda på om du var inblandad. Sen lämnar hon rummet.
Eva ser efter henne när hon lämnar rummet nu hade hon råkat i svår knipa hon måste hitta på något för att rädda sig. Hon började att tänka på det hon planerat för Gösta när hon var klar med honom så skulle hon ta i tur med Benny han skulle få skulden för det som hänt men först måste hon bli av med Gösta.
Hon måste handla snabbt Gösta var ute efter henne, hon hade bara fjorton dagar kvar tills han skall ha pengarna av henne. Hon började att fundera på vad hon skulle göra, Benny fick hon inte tag på hon måste ha tag på honom han var den ända som visste vad hon kunde få tag på Gösta. Dom följande dagarna var lugna hon hade försökt få tag på Benny ett flertal gånger men han var som bortblåst. Det hade gått en vecka sen Lena kommit upp på kansliet och hotat med att ta reda på om hon var inblandad, hon hade bara en vecka kvar tills Gösta skulle ha sina pengar. Gunnar hade varit i kontakt med Bosse på sjukhuset och diskuterat framtiden i partiet för det gick inte så bra längre för partiet, han hade också hjälpt Bosse att ordna Pias begravning. Hon hade begravts i sin hemort alla i partistyrelsen hade närvarat på begravningen utan Eva hon hade annat att hon skulle göra. Gunnar hade krävt att hon skulle vara med men hon hade inte brytt sig om vad Gunnar hade sagt utan hon hade stannat kvar i Stockholm. Dagarna närmade sig då Gösta skulle ha sina pengar hon började bli desperat hon måste försöka att få tag på Benny. Hon hade ringt honom ett antal gånger men han hade inte svarat, hon hade tänkt ge upp men hon skulle göra ett sista försök.